Sunday, March 28, 2010
Saturday, March 27, 2010
Thursday, March 25, 2010
Wednesday, March 24, 2010
Wag Your Soul på Be Happy på tisdag!
Dags igen! Mars månads Wag Your Soul går av stapeln på tisdag den 30:e klockan 18-19.30 hos härliga Ulrika på Be Happy på Karlsgatan i Helsingborg. Meditation, föreläsning och frågestund. Tema: enkelhet. Inträde: 100 kronor. Anmälan här. Vi ser fram emot dig!
Tuesday, March 23, 2010
Kan man få det man inte ger?
Det går nog. Men är det så kul - egentligen? Och är det hållbart? Och vad ska jag göra med allt jag får? Sitta och ruva på det på min kammare? Nej, jag tror på att ge bort hela rasket för att vinna hela rasket - det som är osynligt, evigt och som inte går att köpas för pengar. Självrespekt och en ren känsla av att inte vara bunden till något som aldrig kommer att ge mig varken lycka eller sann rikedom. Bara det som jag inte ger bort kan saknas mig och ju snabbare jag agerar som om jag inte hade något att förlora, desto snabbare infinner sig känslan av självrespekt och inre frid. Och med den kraften att använda min tid och energi väl.
Monday, March 22, 2010
Footprint april 2010
Jag tror att vi alla numera vet skillnaden mellan att gå vår egen väg och att vara själviska. Vi vet att vägen till ett meningsfullt leverne är att vara ljuset istället för att leta efter det. Vi vet att sann självkänsla leder till medkänsla – och mer handling. Vi vet att det är upp till oss att vara den förändring vi vill se i världen och att det inte kommer att vara lättare att börja imorgon än idag. Gandhi menade att det enda sättet att leva ett fullgott liv är att glömma bort sig själv till förmån för ett större syfte. Han kallades inte Gandhi, den store själen, för intet.
För några veckor sedan var jag på en fredskonferens i Los Angeles där femhundra amerikanska kvinnor hade samlats för att diskutera hur vi kvinnor kan bidra mer till att skapa fred på jorden. Då jag var enda europé på plats fick vi anledning att jämföra USA och Sverige. Vi noterade att USA har kommit långt individuellt på många sätt, medan Sverige har tagit betydligt fler steg kollektivt (även om USA just idag har tagit ett kollektivt kliv med Obamas sjukvårdsreform). Alla kloka samhällen börjar med kloka individer. Och alla kloka individer vet att en enda individ inte kommer långt utan ett kollektivt stöd. Vi behöver således lära av varandra och ta ett helhjärtat ansvar individuellt – och kollektivt – för en bestående förändring i världen.
Vår främsta svenska kollektiva tillgång kan bli vår individuellt största boja om vi lägger vårt liv i Försäkringskassans eller Arbetsförmedlingens händer istället för att se om vårt eget hus. Vi kommer inte heller långt om vi bara ser till oss själva och vårt eget bästa utan att bidra till andra aktörer i samhället. Våra politiker väntar på att vi ska stötta dem snarare än att kritisera dem från vår trygga soffa. Våra chefer väntar på att vi ska bli lika dedikerade till företagets vision som de själva är och våra hjälporganisationer väntar på att vi ska sluta tänka att vårt bidrag inte gör någon skillnad.
Jag tror att Sverige längtar efter fler kvinnor och män som står rakryggade i sin fulla kraft och använder kraften på ett hållbart, klokt och medmänskligt sätt. Jag tror att vi som nation är redo att gå från vad vi vill ha till vad vi kan ge och att vi ljuger om vi säger att vi inte vet vad vi ska göra med den kunskap, erfarenhet och visdom vi besitter. Vi vet, om vi tar oss tiden att lyssna, och svaret är alltid att vår röst, vår närvaro och våra handlingar gör skillnad. Våra händer, fötter och munnar behövs och om vi inte tror oss veta var, räcker det med att vi slår på lokalnyheterna. Vi har kraften. Frågan är som sagt vad vi väljer att använda den till och hur villiga vi är att lägga radikalt mindre tid på det som är meningslöst för att ge radikalt mer utrymme till det som är viktigt.
Dygnet har många timmar och det finns tid att både jobba på oss själva och att jobba på att Sverige och världen blir en bättre plats att leva på. Vi tar oss längst med vårt budskap som främsta vapen. Först gör vi upp med oss själva, våra sår och våra inbillade begränsningar, sedan går vi ut och ser till att vara nationen som lever upp till ryktet om att vara en av de bästa platserna i världen att leva på. Ju mer vi engagerar oss, desto mer levande känner vi oss och ju mer levande vi känner oss, desto mer kloka saker kommer att komma ur vår mun. En enda konversation kan förändra världen och allt börjar med att du och jag bestämmer oss för att vara allt annat än färglösa.
För några veckor sedan var jag på en fredskonferens i Los Angeles där femhundra amerikanska kvinnor hade samlats för att diskutera hur vi kvinnor kan bidra mer till att skapa fred på jorden. Då jag var enda europé på plats fick vi anledning att jämföra USA och Sverige. Vi noterade att USA har kommit långt individuellt på många sätt, medan Sverige har tagit betydligt fler steg kollektivt (även om USA just idag har tagit ett kollektivt kliv med Obamas sjukvårdsreform). Alla kloka samhällen börjar med kloka individer. Och alla kloka individer vet att en enda individ inte kommer långt utan ett kollektivt stöd. Vi behöver således lära av varandra och ta ett helhjärtat ansvar individuellt – och kollektivt – för en bestående förändring i världen.
Vår främsta svenska kollektiva tillgång kan bli vår individuellt största boja om vi lägger vårt liv i Försäkringskassans eller Arbetsförmedlingens händer istället för att se om vårt eget hus. Vi kommer inte heller långt om vi bara ser till oss själva och vårt eget bästa utan att bidra till andra aktörer i samhället. Våra politiker väntar på att vi ska stötta dem snarare än att kritisera dem från vår trygga soffa. Våra chefer väntar på att vi ska bli lika dedikerade till företagets vision som de själva är och våra hjälporganisationer väntar på att vi ska sluta tänka att vårt bidrag inte gör någon skillnad.
Jag tror att Sverige längtar efter fler kvinnor och män som står rakryggade i sin fulla kraft och använder kraften på ett hållbart, klokt och medmänskligt sätt. Jag tror att vi som nation är redo att gå från vad vi vill ha till vad vi kan ge och att vi ljuger om vi säger att vi inte vet vad vi ska göra med den kunskap, erfarenhet och visdom vi besitter. Vi vet, om vi tar oss tiden att lyssna, och svaret är alltid att vår röst, vår närvaro och våra handlingar gör skillnad. Våra händer, fötter och munnar behövs och om vi inte tror oss veta var, räcker det med att vi slår på lokalnyheterna. Vi har kraften. Frågan är som sagt vad vi väljer att använda den till och hur villiga vi är att lägga radikalt mindre tid på det som är meningslöst för att ge radikalt mer utrymme till det som är viktigt.
Dygnet har många timmar och det finns tid att både jobba på oss själva och att jobba på att Sverige och världen blir en bättre plats att leva på. Vi tar oss längst med vårt budskap som främsta vapen. Först gör vi upp med oss själva, våra sår och våra inbillade begränsningar, sedan går vi ut och ser till att vara nationen som lever upp till ryktet om att vara en av de bästa platserna i världen att leva på. Ju mer vi engagerar oss, desto mer levande känner vi oss och ju mer levande vi känner oss, desto mer kloka saker kommer att komma ur vår mun. En enda konversation kan förändra världen och allt börjar med att du och jag bestämmer oss för att vara allt annat än färglösa.
Monday, March 8, 2010
Sunday, March 7, 2010
Friday, March 5, 2010
Thursday, March 4, 2010
Paradigmskifte med Geoff Erwin
Jag fick förmånen att träffa Geoff Erwin härom dagen på Sister Giant-konferensen i Los Angeles. Summa summarum: om du vet hur du ska förändra dig själv vet du också hur du ska förändra världen, då en nation består av en grupp individer. Ännu en anledning till att inte somna in i bekvämlighetens dimma. 1. Skaffa en supportgrupp av människor som vill se samma förändring i världen som du. 2. Bli bäst på det ni vill göra - med syftet i botten. 3. Action. Action. Action. Tillsammans kan vi åstadkomma vad som helst.
Wednesday, March 3, 2010
Wednesday, February 17, 2010
Innan jag går på dator-fri ledighet...
...vill jag påminna om nästa veckas Wag Your Soul tisdagen den 23:e klockan 18 på Be Happy på Karlsgatan 3 i Helsingborg. Månadens tema är Kärlek och vi kan nog klämma in ett par personer till... :) Mer info finns på hemsidan.
Nu ska jag vara datorledig, åka till Los Angeles och också se till att få all den här snön att smälta på något vis. Våren - show us what you've got!
Ha ett fint slut på februari så ses vi i början på mars igen!
Sofia x
Nu ska jag vara datorledig, åka till Los Angeles och också se till att få all den här snön att smälta på något vis. Våren - show us what you've got!
Ha ett fint slut på februari så ses vi i början på mars igen!
Sofia x
Tuesday, February 16, 2010
Dagens Ord
Om vi inte låtsas om det så finns det inte. Eller?
Friday, February 12, 2010
Dagens Quick-fix för er som är trötta
1. Skriv ner 50 saker som "skaver" i ditt liv - saker som borde ha gjorts, som du skjuter upp, som du låtsas inte finns, som du ogillar hårt, som du skulle vilja att någon annan gjorde åt dig.
2. Bestäm dig för om du 1) ska göra dem själv eller 2) delegera dem. Observera att alternativet "fortsätta låtsas som om de inte finns" är puts väck.
3. Agera! Idag. Voila! Quick-fix completed.
2. Bestäm dig för om du 1) ska göra dem själv eller 2) delegera dem. Observera att alternativet "fortsätta låtsas som om de inte finns" är puts väck.
3. Agera! Idag. Voila! Quick-fix completed.
Wednesday, February 10, 2010
Tuesday, February 9, 2010
Ritualisera det viktigaste.
Det är när vi gör det vi inte vill som vi växer och när vi tar oss över hinder som vi blir starkare. En arm som bryts blir starkare på det ställe som den bröts när den har vuxit ihop igen. Likadant med oss, varje gång vi reser oss upp efter att ha fallit och varje gång vi gör det vi inte orkar eller har lust med att göra så får vi mer energi och får en starkare karaktär.
Författaren Robin Sharma brukar tala om att ritualisera det som vi vill att våra liv ska bestå av. Vill vi bli snabbast på löpning, bör vi träna löpträning ofta, vill vi skriva en bok bör vi skriva mer än ibland och vill vi bli mer generösa är det generositet våra dagar ska bestå till stor del av. Det vi gör idag, imorgon och nästa vecka är det som våra liv i förlängningen kommer att bestå av.
365 dagar på ett år. 24 timmar på ett dygn. En vision, ledstjärna och ett mål. Gör vi lite grann varje dag - även när vi inte vill - kommer vårt liv snart att bestå av visionen vi ser framför oss. Hur? genom att ritualisera det som är viktigast i våra liv, och göra det - no matter what - samtidigt som vi ser det mindre viktiga få mindre och mindre utrymme utan att vi behövde anstränga oss för att det skulle bli så. Gör vi det vi älskar - varje dag - så kommer pengar, möjligheter och drömmar börja jaga oss istället för att vi ska jaga dem.
Författaren Robin Sharma brukar tala om att ritualisera det som vi vill att våra liv ska bestå av. Vill vi bli snabbast på löpning, bör vi träna löpträning ofta, vill vi skriva en bok bör vi skriva mer än ibland och vill vi bli mer generösa är det generositet våra dagar ska bestå till stor del av. Det vi gör idag, imorgon och nästa vecka är det som våra liv i förlängningen kommer att bestå av.
365 dagar på ett år. 24 timmar på ett dygn. En vision, ledstjärna och ett mål. Gör vi lite grann varje dag - även när vi inte vill - kommer vårt liv snart att bestå av visionen vi ser framför oss. Hur? genom att ritualisera det som är viktigast i våra liv, och göra det - no matter what - samtidigt som vi ser det mindre viktiga få mindre och mindre utrymme utan att vi behövde anstränga oss för att det skulle bli så. Gör vi det vi älskar - varje dag - så kommer pengar, möjligheter och drömmar börja jaga oss istället för att vi ska jaga dem.
Friday, February 5, 2010
Ju mer vi vill ha desto mindre har vi att ge
Det är lätt att gå till fel källor för näring och för att leta efter svaret som är att älska andra och bli älskad. Vi letar efter inspirationen i ambitionen, efter själen i kroppen och vi förbereder oss medvetet eller omedvetet för att bli de människor som vi är menade att vara.
Ju mer vi letar, desto mindre centrerade blir vi. Ju mer vi behöver andra desto mindre kan vi njuta av dem när de väl ligger i vår famn och ju mindre vi försöker hålla fast någon, desto större är sannolikheten att de stannar hos oss.
När vi vet att vi har tillräckligt och att vi kommer att få det vi behöver blir det lättare för det som är på väg att komma till oss eftersom vi inte riskerar att missa det. Om vi är fullt upptagna med att jaga våra drömmar kommer vi att missa de drömmar som jagar oss.
Vi glömmer ibland att gräva där vi står och att det enda vi behöver göra varje dag är att fråga - vad kan jag göra nu för att min handling ska ha bidragit till en bättre värld om 50 år? Ibland är svaret att diska, ibland att skriva en bok, ibland att kramas och ibland att sitta stilla och lyssna efter svaret på vad som är klokt att göra härnäst.
Det viktiga är inte vad vi gör utan vilka vi är när vi gör det (tack Moder Teresa). Ju mindre vi behöver desto mer har vi att ge och ju mer vi kliver i vår fulla kraft desto mindre behöver vi tänka på vad vi ska göra, då en människa i sin fulla potential automatiskt fattar kloka beslut.
Ju mer vi letar, desto mindre centrerade blir vi. Ju mer vi behöver andra desto mindre kan vi njuta av dem när de väl ligger i vår famn och ju mindre vi försöker hålla fast någon, desto större är sannolikheten att de stannar hos oss.
När vi vet att vi har tillräckligt och att vi kommer att få det vi behöver blir det lättare för det som är på väg att komma till oss eftersom vi inte riskerar att missa det. Om vi är fullt upptagna med att jaga våra drömmar kommer vi att missa de drömmar som jagar oss.
Vi glömmer ibland att gräva där vi står och att det enda vi behöver göra varje dag är att fråga - vad kan jag göra nu för att min handling ska ha bidragit till en bättre värld om 50 år? Ibland är svaret att diska, ibland att skriva en bok, ibland att kramas och ibland att sitta stilla och lyssna efter svaret på vad som är klokt att göra härnäst.
Det viktiga är inte vad vi gör utan vilka vi är när vi gör det (tack Moder Teresa). Ju mindre vi behöver desto mer har vi att ge och ju mer vi kliver i vår fulla kraft desto mindre behöver vi tänka på vad vi ska göra, då en människa i sin fulla potential automatiskt fattar kloka beslut.
Thursday, February 4, 2010
Bli en sådan.
En sådan som säger: "det kan du visst" när din vän säger att det inte kommer att gå. Som visar att det går när alla andra säger att det inte kommer att gå. Som är tyst när det är tystnad som behövs och som pratar när någonting måste uttryckas. Som inte längre tycker att gräset är grönare på andra sidan och som ser skönhetsfläckar där andra ser ärr.
Någon som finns när alla andra försvinner, som ser rädsla istället för ett ont beteende och som säger förlåt trots att det inte behövs. Som bygger broar och som låter människor vara precis som de är - så att de får utrymme att växa och utvecklas.
Bli en sådan som inte längre ser hinder, som säger "you go girl". Som låter män få känna sin styrka och kvinnor få känna sin strålglans och som vet att det inte är solo-nummer som gäller längre utan istället en stor och kraftfull kör som tillsammans kan överrösta alla krig i världen.
Någon som finns när alla andra försvinner, som ser rädsla istället för ett ont beteende och som säger förlåt trots att det inte behövs. Som bygger broar och som låter människor vara precis som de är - så att de får utrymme att växa och utvecklas.
Bli en sådan som inte längre ser hinder, som säger "you go girl". Som låter män få känna sin styrka och kvinnor få känna sin strålglans och som vet att det inte är solo-nummer som gäller längre utan istället en stor och kraftfull kör som tillsammans kan överrösta alla krig i världen.
Wednesday, February 3, 2010
Dagens Ord
Vi får trygghet när vi ber om det, vi behåller den genom att ge bort den.
Monday, February 1, 2010
Stark = svag.
Jag tror såhär: ju mer vi litar enkom på vår egen styrka, desto svagare blir vi. Om hela livet är upp till och enbart handlar om oss, om det är vår förtjänst när saker går bra och vårt fel när saker går åt skogen kommer vi att bli åksjuka av all känslomässig berg- och dalbana.
Nu menar jag inte att frånta oss vårt personliga ansvar - snarare tvärtom. När vi skiftar förhållningssätt från "what's in it for me" till "hur kan jag bidra mest", börjar vi närma oss genuin styrka där vi tar ansvar för våra liv på allvar. Med "jag" som rubrik blir vi svaga, med "vi" som ledord blir vi starka - och vi får en ledstjäna värd namnet då vi alla är olika strålar från samma sol. Vi behöver varandra och vi kan inte leva ett meningsfullt liv utan att använda den potential vi kom till jorden att dela med oss av.
Det är således inte vårt själv som är mest intressant, utan det budskap och den kraft som bor i oss som går bortom oss som individer. Vi är verktyg för vårt budskap och blir viktiga och trygga tack vare det. Budskapet kan leva vidare när vi lämnar jorden, men det är också viktigare än någonsin att vi gör det vi ska medan vi är här, det duger inte att sitta på rumpan och vänta på att någon annan ska komma och ge oss tillåtelse att stråla.
Vi har inte tid att göra en "de-tour" på flera år, slösa bort livet på något som vi inte låter bli meningsfullt eller gå omkring och låtsas att vi inte vet. Vi vet och utifrån den vetskapen är det upp till oss att manifestera den vackraste och mest storslagna version av de unika talanger och gåvor som bor inom oss. När vi vågar riskera vår person för att stå upp för det vi tror på är vi starka på riktigt.
Nu menar jag inte att frånta oss vårt personliga ansvar - snarare tvärtom. När vi skiftar förhållningssätt från "what's in it for me" till "hur kan jag bidra mest", börjar vi närma oss genuin styrka där vi tar ansvar för våra liv på allvar. Med "jag" som rubrik blir vi svaga, med "vi" som ledord blir vi starka - och vi får en ledstjäna värd namnet då vi alla är olika strålar från samma sol. Vi behöver varandra och vi kan inte leva ett meningsfullt liv utan att använda den potential vi kom till jorden att dela med oss av.
Det är således inte vårt själv som är mest intressant, utan det budskap och den kraft som bor i oss som går bortom oss som individer. Vi är verktyg för vårt budskap och blir viktiga och trygga tack vare det. Budskapet kan leva vidare när vi lämnar jorden, men det är också viktigare än någonsin att vi gör det vi ska medan vi är här, det duger inte att sitta på rumpan och vänta på att någon annan ska komma och ge oss tillåtelse att stråla.
Vi har inte tid att göra en "de-tour" på flera år, slösa bort livet på något som vi inte låter bli meningsfullt eller gå omkring och låtsas att vi inte vet. Vi vet och utifrån den vetskapen är det upp till oss att manifestera den vackraste och mest storslagna version av de unika talanger och gåvor som bor inom oss. När vi vågar riskera vår person för att stå upp för det vi tror på är vi starka på riktigt.
Subscribe to:
Posts (Atom)