Mot ljuset!

Nu åker jag på semester för att tanka ljus och värme! Åter i Sverige och på bloggen den 16 december. Allt fint till dess! Sofia x

Praise for the morning

Det finns få saker som i mina ögon är dåliga på morgonen. Jag älskar att få vakna, älskar att träna det första jag gör och älskar att ha en helt ren dag framför mig. Förstår att andra får samma känsla av kvällen eller natten då jag sover som bäst, men min peak-hour mellan 06 och 12 är svårrubbad.

Tror stenhårt på att så som jag startar dagen tenderar dagen att bli. Formen på mina rutiner varierar men det som alltid kvarstår är att jag har en rutin. Någon form av meditation, någon form av fysisk aktivitet, någon läsning och så en tydlig plan för dagen. Ju tydligare planen är, desto mer hinner jag med på kort tid. Ju djupare meditation, desto större känsla av lugn och stabilitet. Ju mer fokuserad träning, desto större fokus också på mina uppgifter resten av dagen.

Det är också svårt att känna sig stressad om dagen börjar med gott om utrymme. Frihet från att släpa träningskläder till jobbet, gott med en lugn frukost i magen och känslan av morgonstundens klara luft och tydliga intryck i sinnet.

Att kliva upp tidigt på morgonen kan också vara ett sätt att öva sig i disciplin. Inte så mycket för den tidiga morgonens skull som för styrkan i att gå emot kroppens impuls. Man får en ordentlig belöning när man väl är uppe i form av energi av solens rytm, och när den första kanske lite småögda kvarten är avklarad så är det svårt att se nackdelarna med en tidig start. Sommartid får man ta del av kvittrande fåglar, soluppgångar och nyspunna spindelnät. Vintertid kan det vara underbart att vara färdig för dagen när det ljusnar och att kunna "cocoona" när mörkret faller.

Dagens första tips för er som vill bli morgonpigga: Ta bort snoozefunktionen och kliv upp när det ringer. Gör det bara. En fot i taget på golvet och så in i badrummet. Andra tipset: Skapa en så härlig morgonrutin att du längtar och inte kan tänka dig att ligga kvar om ingen tvingar dig. Tredje tipset: Lägg dig en timme tidigare i en veckas tid och se om det blir lättare att kliva upp.

Holistic Training Camp i Portugal - tack allihop!

C är inte lika med D

Två dagars kurs i Göteborg med Barncancerfonden för att lära mig mer om sena komplikationer hos barn som har haft hjärntumör. Väldigt lärorikt och väldigt viktigt att prata om saker som i många andra forum är tabubelagda och skrämmande.

Förundras över att C-ordet cancer fortfarande kopplas ihop med D-ordet död. Detta trots att 3 av 4 barn överlever. Tycker att vi i moderna Sverige borde ha kommit längre då det gäller att tala om saker som inte är bekväma, inte är roliga, men som trots allt drabbar 1 av 3 i livet. Förundras också över att behandlingen fortfarande oftast endast består av traditionellt västerländsk behandling. Inte för att jag motsäger mig den, men vissa komplement av mer holistisk karaktär skulle säkert kunna göra behandlingen mindre smärtsam, inte minst själsligt.

Varje gång jag ser att en kändis drabbas av cancer blir jag glad. Inte för att jag önskar denne någon lidande, utan för att jag vet att C-ordet ofta leder till en helt ny sorts framgång. Och med det en förmåga att ta bladet från munnen och göra C-ordet till ett L-ord, där livet faktiskt blir mer värdefullt, mer äkta och mindre utifrånstyrt, tack vare C-omvägen.

I dag köpte jag nallen Tryggve till en liten mini-vän som snart ska få sitt namn firat och jag vill uppmana er alla att göra detsamma. Barncancerfonden står för ca 90 % av all barncancerforskning och de är helt beroende av bidrag från privatpersoner. Och vi får en liten virkad rumskompis på kuppen.

Ps. Läs min volontärartikel i tidningen Barn & Cancer här. 

Lyckan av att älska en ko

Jag höll en skrivarkurs i Malmö för några år sedan där syftet för deltagarna var att färdigställa en bok under 12 veckor. En äldre sympatisk kvinna valde att skriva en bok om kossors själar, hon tyckte att korna var underrepresenterade i bokhyllorna på biblioteken och ville bättra på deras statistik.

Nu kom inte kvinnan på den sista uppföljningsträffen och jag vet inte om den påbörjade boken blev färdig. Egentligen är det mindre intressant, det viktiga i sammanhanget var att hon hade en passion för något, hon hade nyfikenheten och en vilja att lära sig mer om något som hon inte visste något om.

Jag har själv alltid varit fascinerad av kor och har hundratals foton på dem i min dator. Långhåriga, korthåriga, svarta, bruna, vita och idisslande. Med eller utan tunga ute, närbild eller porträttbild, glad eller ledsen kossa. Alla fyller de en funktion i mitt fantastiska "koss-bibliotek".

Av kossorna lär jag mig att gräs allena kan bygga stora och starka kroppar, att det är nyttigt att vara utomhus (detta endast av lyckligt lottade kossor), att det är klokt att tugga maten länge och att det inte finns någon anledning att hetsa upp sig i onödan - men om det är skarpt läge - då händer det grejer. Jag har också lärt mig att bara för att något ser mjukt och snällt ut behöver det inte vara så. Har ni känt på en ko-tunga någon gång? Den är så sträv att den likt Ferdinand på julafton kan slicka hål på en liten tjurfäktares överkropp. Fascinerande.

Det finns många fördelar med att tycka om någon eller något som inte är likt en själv. Kanske blir kärleken renare då det i regel inte finns så många baktankar med vad man ska få ut av att umgås med "en annorlunda". Kanske lär man sig mer då man inte speglar sig i sin egen glans och sina egna värderingar. Kanske blir relationen mer långvarig om man inte är i den för att få någonting, utan bara fokuserar på att tycka om och ge bort det man har att ge. Det viktiga är kärleken själv, föremålet för den är sekundärt. Kossa, människa eller annan varelse, fungerar lika fint.

Integritet - vägen till perfekt hälsa

Fråga 25 olika dietister, hälsovetare eller kostexperter vad som är bäst att äta och du får garanterat 25 olika svar. Det är nästan lika svårt som att bara fråga sin kropp vad den vill ha. Jag tror att den mest centrala faktorn när man väljer vad man stoppar i sin kropp, är att äta med både moralisk, fysisk och själslig integritet. Det är dessutom betydligt mer långsiktigt än att göra det man "borde" göra utan att koppla in sin inre armé av visdom.

När vi istället för att räkna kalorier eller hålla koll på fett, kolhydrater eller proteiner, börjar fundera på vad det vi äter gör med våra kroppar, vårt mående och jorden, närmar vi oss fysisk integritet. Om vi varje dag strävar efter framsteg snarare än perfektion finner vi, genom att testa och utvärdera, vår "perfeka" hälsa. Och det är en process snarare än något som sker över en natt. Känner vi oss berövade kommer vi snart att revoltera i bästa tonåringsanda och endast äta det vi just beslutat att vi skulle plocka bort. Lättare är att lägga till en vana snarare än att ta bort något. Lättare är också att fråga "Är detta den jag är?" innan vi stoppar något i munnen, eller att ta ett litet steg dagligen varje vecka för att nå vår "kost-vision".

Jag tror inte att speciellt många kroppar mår bra av artificiellt socker (ökar bland annat inflammatoriska processer i kroppen, skapar obalanser i hormonerna, göder cancerceller och förstör elasticiteten i huden), koffein (en beroendeframkallande drog), kött (från för tidigt döda djur med muskler fulla av gifter), alkohol (känn andedräkten på grannen i sängen dagen efter en kväll ute och fundera på om det är meningen att man ska dricka det?) eller gluten (fler av oss är allergiska än vad vi tror). Har vi i dagsläget inga större fysiska problem av att äta något av det, kan det dock vara svårt att hitta motivationen för att förändra, och det kanske inte räcker med tanken på att vi minskar vår livslängd med några år. Frågan är dock om vi innerst inne upplever att vi lever i integritet om vi regelbundet milt misshandlar den kropp vi bor i.

När jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol för ungefär 10 år sedan trodde jag att det skulle vara både trist och svårt. Vad skulle jag dricka till middagen? Skulle det ens vara möjligt med nolltolerans? Verkligheten: det var betydligt enklare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig och jag började göra rätt där jag tidigare kompromissade med min sanning. Jag ska tillägga att jag inte har något som helst problem med andra som dricker. Skulle jag bli en moraltant skulle fördelarna med att inte dricka minimeras över en natt.

Det är när dåliga vanor "trillar bort" för att man är redo för det, snarare än att man försöker forcera något innan det är dags, som de kan bli både långsiktiga och livslånga. Det är precis så integritet fungerar. När vi känner att "det här är inte längre en del av min väg" och slutar att ens behöva försöka som vi når hela vägen fram till vår individuella perfekta hälsa.

På bilden: Kathy Freston - författare och en av mina förebilder vad gäller vegankost och holistisk hälsa. Prova boken "Quantum Wellness - A practical and spiritual guide to health and happiness". Good stuff!

Galen eller geni?

Den här mannen kallar sig "The Liferegenerator" och har flera tusen tittare på sin Youtube-kanal varje dag. Han har tagit sig ur alkohol- och drogmissbruk, delar med sig osvenskt ärligt ur hela sitt känslomässiga spektrum och han är fullkomligt passionerad när det kommer till området kost.

Första gången jag såg Dan McDonald som han heter, trodde jag att hela kanalen var ett skämt. Sedan började jag förstå att denna 36-åriga man, som bor i en husbil med sin Krista på vägarna runtom i USA har "något" som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men som får mig att bli glad, trots (eller tack vare) en anskrämlig layout, skön frihet från prestige och totalt amatörmässig inspelning av alla filmer. Ibland hör man inte vad Dan säger för att det blåser så mycket, men det gör liksom ingenting. Han hörs ändå - ord är inte allt.

Dan cyklar från Seattle till Kalifornien. Han åker på turné med en lastbilschaufför med magcancer som tack vare Dans rawfood går ner nästan hundra kilo - inklusive alla tumörer. Han intervjuar sina mentorer och är så ärlig och privat att jag nästan rodnar framför datorn. Men han är cool. Respekt till Dan och alla som han dagligen inspirerar runtom i världen. Du hittar honom här.

12 sätt att detoxa ditt liv

1. Skilj på vad du behöver och vad du vill ha. Sluta köpa det du vill ha, och fokusera på det som du verkligen behöver. Inspireras av Kath Kelly som under ett helt år levde på ett pund om dagen.
2. Sopsortera! En enorm tillfredställelse att dra sitt strå till stacken. IKEA har bra förvaringssystem och du kan sortera varje liten pinal. Saknar din fastighet ett bra soprum? Påverka!
3. Öppna ditt fönster! Kroppen behöver syre för att fungera optimalt, se till att ge den det, speciellt när du sover.
4. Svettas! Kroppens sätt att bli av med gifter och träning är den bästa energihöjaren. En timme om dagen är inte för mycket om man har ett stillasittande liv i övrigt.
5.  Glöm kostpyramider och tallriksmodeller och fokusera på att få i dig så mycket färgglada råvaror som möjligt och sluta äta det som är vitt, processat eller gjort av djur. Lär dig mer om syra/bas-balansen, hur kosten påverkar din energinivå och om hur den bästa "cancer-kosten" ser ut och ät sedan utifrån vad du upptäcker. Fokusera sedan på livet istället för maten.
6. Sortera, rensa och gör dig av med allt i livet som du inte använder, älskar eller behöver. Var radikal.
7. Sluta skvallra om du gör det.
8. Om du tittar på TV, minimera din tid framför den och se bara de program som du älskar och gör sedan det du älskar att göra istället. Gå från passiv till aktiv. Tro mig, du kommer inte att sakna den.
9. Vatten! Klargör att dricksvattnet där du bor har hög kvalitet (ska vara pH-basiskt snarare än surt) och drick sedan minst 2 liter om dagen. Läs boken Water av F Batmanghelidj för att förstå vikten av att ständigt återfukta kroppen.
10. Torrborsta kroppen och skrapa tungan dagligen och hjälp lymfsystemet och kroppens naturliga förmåga att göra sig av med gifter och slaggprodukter.
11. Kvalitet framför kvantitet. Sluta springa på många bollar, var selektiv och fokusera på det som du älskar att göra och är bäst på. Fråga: "När är jag som allra bäst?" och gör sedan mer av det.
12. Dela dina känslor och tankar - med rätt männsika, av rätt anledning och vid rätt tillfälle. "Stuff has to come up in order to be released" (Marianne Williamson).

Hardship is the pathway to peace

Jag tycker om att möta människor som har gått igenom extrema situationer eller händelser. Ofta verkar det som om närheten till döden skapar en vakenhet och skörhet i relation till livet som inte alltid finns hos "odödliga".

Det är ju dock möjligt att gå igenom helvetet självt och bli hård istället för mjuk, rädd istället för levande och sluten istället för medveten. Missa lärdomen och vänta på nästa annalkande katastrof. Erfarenheten kan man däremot aldrig göra sig fri från.

Nyligen läste jag "Hallå eller", en bok fylld med anteckningar från Robert Bagius dagbok. Robert var 16 år när han fick leukemi och ville att hans dagbok skulle publiceras så att andra ungdomar i liknande situation skulle känna igen sig. Robert menade att hans uppgift i livet var att lära folk att njuta av vad man har och att livets mening är att lämna något bakom sig till nästa generation, vilket han också gjorde när boken gavs ut postumt av Barncancerfonden 2005. När man är svårt sjuk finns chansen att man mognar med ljusets hastighet.

Jag önskar att det alltid gick att leva som om man hade cancer, men fri från rädslan och de fysiska begränsningarna. Minnas att det inte är självklart att ha varken kropp, tak över huvudet eller tid att slösa bort. Gandhi skapade närvaro till livet genom att göra sig av med allt han var rädd för att förlora. Någon annan kanske ser till att regelbundet möta människor som är nära helvetet. En tredje övar upp tilliten till att allt blir som det ska, hur det än blir. Skalar bort det som inte är av värde, skapar en stabil relation till det som är viktigast och ser till att dagligen tacka för det som är.

"Poverty is freedom. It is a freedom so that what I possess doesn't own me, so that what I possess doesn't hold me down, so that my possessions doesn't keep me from sharing or giving of myself" Mother Teresa