Wednesday, February 17, 2010

Innan jag går på dator-fri ledighet...

...vill jag påminna om nästa veckas Wag Your Soul tisdagen den 23:e klockan 18 på Be Happy på Karlsgatan 3 i Helsingborg. Månadens tema är Kärlek och vi kan nog klämma in ett par personer till... :) Mer info finns på hemsidan.

Nu ska jag vara datorledig, åka till Los Angeles och också se till att få all den här snön att smälta på något vis. Våren - show us what you've got!

Ha ett fint slut på februari så ses vi i början på mars igen!

Sofia x

Tuesday, February 16, 2010

Dagens Ord

Om vi inte låtsas om det så finns det inte. Eller?

Friday, February 12, 2010

Dagens Quick-fix för er som är trötta

1. Skriv ner 50 saker som "skaver" i ditt liv - saker som borde ha gjorts, som du skjuter upp, som du låtsas inte finns, som du ogillar hårt, som du skulle vilja att någon annan gjorde åt dig.

2. Bestäm dig för om du 1) ska göra dem själv eller 2) delegera dem. Observera att alternativet "fortsätta låtsas som om de inte finns" är puts väck.

3. Agera! Idag. Voila! Quick-fix completed.

Wednesday, February 10, 2010

Tuesday, February 9, 2010

Ritualisera det viktigaste.

Det är när vi gör det vi inte vill som vi växer och när vi tar oss över hinder som vi blir starkare. En arm som bryts blir starkare på det ställe som den bröts när den har vuxit ihop igen. Likadant med oss, varje gång vi reser oss upp efter att ha fallit och varje gång vi gör det vi inte orkar eller har lust med att göra så får vi mer energi och får en starkare karaktär.

Författaren Robin Sharma brukar tala om att ritualisera det som vi vill att våra liv ska bestå av. Vill vi bli snabbast på löpning, bör vi träna löpträning ofta, vill vi skriva en bok bör vi skriva mer än ibland och vill vi bli mer generösa är det generositet våra dagar ska bestå till stor del av. Det vi gör idag, imorgon och nästa vecka är det som våra liv i förlängningen kommer att bestå av.

365 dagar på ett år. 24 timmar på ett dygn. En vision, ledstjärna och ett mål. Gör vi lite grann varje dag - även när vi inte vill - kommer vårt liv snart att bestå av visionen vi ser framför oss. Hur? genom att ritualisera det som är viktigast i våra liv, och göra det - no matter what - samtidigt som vi ser det mindre viktiga få mindre och mindre utrymme utan att vi behövde anstränga oss för att det skulle bli så. Gör vi det vi älskar - varje dag - så kommer pengar, möjligheter och drömmar börja jaga oss istället för att vi ska jaga dem.

Friday, February 5, 2010

Ju mer vi vill ha desto mindre har vi att ge

Det är lätt att gå till fel källor för näring och för att leta efter svaret som är att älska andra och bli älskad. Vi letar efter inspirationen i ambitionen, efter själen i kroppen och vi förbereder oss medvetet eller omedvetet för att bli de människor som vi är menade att vara.

Ju mer vi letar, desto mindre centrerade blir vi. Ju mer vi behöver andra desto mindre kan vi njuta av dem när de väl ligger i vår famn och ju mindre vi försöker hålla fast någon, desto större är sannolikheten att de stannar hos oss.

När vi vet att vi har tillräckligt och att vi kommer att få det vi behöver blir det lättare för det som är på väg att komma till oss eftersom vi inte riskerar att missa det. Om vi är fullt upptagna med att jaga våra drömmar kommer vi att missa de drömmar som jagar oss.

Vi glömmer ibland att gräva där vi står och att det enda vi behöver göra varje dag är att fråga - vad kan jag göra nu för att min handling ska ha bidragit till en bättre värld om 50 år? Ibland är svaret att diska, ibland att skriva en bok, ibland att kramas och ibland att sitta stilla och lyssna efter svaret på vad som är klokt att göra härnäst.

Det viktiga är inte vad vi gör utan vilka vi är när vi gör det (tack Moder Teresa). Ju mindre vi behöver desto mer har vi att ge och ju mer vi kliver i vår fulla kraft desto mindre behöver vi tänka på vad vi ska göra, då en människa i sin fulla potential automatiskt fattar kloka beslut.

Thursday, February 4, 2010

Bli en sådan.

En sådan som säger: "det kan du visst" när din vän säger att det inte kommer att gå. Som visar att det går när alla andra säger att det inte kommer att gå. Som är tyst när det är tystnad som behövs och som pratar när någonting måste uttryckas. Som inte längre tycker att gräset är grönare på andra sidan och som ser skönhetsfläckar där andra ser ärr.

Någon som finns när alla andra försvinner, som ser rädsla istället för ett ont beteende och som säger förlåt trots att det inte behövs. Som bygger broar och som låter människor vara precis som de är - så att de får utrymme att växa och utvecklas.

Bli en sådan som inte längre ser hinder, som säger "you go girl". Som låter män få känna sin styrka och kvinnor få känna sin strålglans och som vet att det inte är solo-nummer som gäller längre utan istället en stor och kraftfull kör som tillsammans kan överrösta alla krig i världen.

Wednesday, February 3, 2010

Dagens Ord

Vi får trygghet när vi ber om det, vi behåller den genom att ge bort den.

Monday, February 1, 2010

Stark = svag.

Jag tror såhär: ju mer vi litar enkom på vår egen styrka, desto svagare blir vi. Om hela livet är upp till och enbart handlar om oss, om det är vår förtjänst när saker går bra och vårt fel när saker går åt skogen kommer vi att bli åksjuka av all känslomässig berg- och dalbana.

Nu menar jag inte att frånta oss vårt personliga ansvar - snarare tvärtom. När vi skiftar förhållningssätt från "what's in it for me" till "hur kan jag bidra mest", börjar vi närma oss genuin styrka där vi tar ansvar för våra liv på allvar. Med "jag" som rubrik blir vi svaga, med "vi" som ledord blir vi starka - och vi får en ledstjäna värd namnet då vi alla är olika strålar från samma sol. Vi behöver varandra och vi kan inte leva ett meningsfullt liv utan att använda den potential vi kom till jorden att dela med oss av.

Det är således inte vårt själv som är mest intressant, utan det budskap och den kraft som bor i oss som går bortom oss som individer. Vi är verktyg för vårt budskap och blir viktiga och trygga tack vare det. Budskapet kan leva vidare när vi lämnar jorden, men det är också viktigare än någonsin att vi gör det vi ska medan vi är här, det duger inte att sitta på rumpan och vänta på att någon annan ska komma och ge oss tillåtelse att stråla.

Vi har inte tid att göra en "de-tour" på flera år, slösa bort livet på något som vi inte låter bli meningsfullt eller gå omkring och låtsas att vi inte vet. Vi vet och utifrån den vetskapen är det upp till oss att manifestera den vackraste och mest storslagna version av de unika talanger och gåvor som bor inom oss. När vi vågar riskera vår person för att stå upp för det vi tror på är vi starka på riktigt.

Friday, January 29, 2010

Aktivitet, the Ark och räkmackor

Aktiv är inte alls samma sak som produktiv. Tyvärr. Om så var fallet hade vi haft ett väldigt väl fungerande land att kliva runt i och en väldigt klok värld att leva i. Produktiv = göra idag vi man kom till jorden för att göra. Aktiv = göra (irra) utan väl förankrade fötter på jorden och utan en ledstjärna stark som solen.

The Ark sjunger "trust is shareware" och jag tycker att de borde åka land och rike runt och plantera in budskapet i varje snödriva och nuna de möter. Inte mula, bara visa lite snällt genom exempel.

Det är ju så att om vi inte tror helt och fullt på någon annan, hur ska vi då kunna tro helt och fullt på oss själva? För det börjar i den änden. Först älskar vi andra (genom att öva på att vara kärleksfulla även när vi får bita oss i tungan så att det börjar blöda) och sedan börjar vi älska även oss själva för att vi - helt naturligt - blir de människor vi är menade att vara. Generösa, kärleksfulla och fria från rädslor för att inte få det vi tror att vi själva behöver.

Stå hemma framför spegeln och försöka pränta in i ansiktet där att vi är bra och värda att älskas känns lite 80-tal och som slöseri med tid. Räkmackevarianten är att leta upp närmsta bästa tant och ge henne en pratstund på fem närvarande minuter. Se mer i chefen än vad han ser i sig själv. Göra det som ligger överst i byrålådan trots att vi inte vill. Busenkelt. Så låt oss alla kliva ut denna fredag och manifestera genom att glömma oss själva och istället ge (tid, uppmärksamhet, pengar) någon annan. Voila - produktivitet och gott humör.

Monday, January 25, 2010

Wag Your Soul, vandringar och skriv en bok!

Nu i vår händer det mycket kul inom Authentic Avenue. Tycker jag i alla fall. Wag Your Soul för dig som bor i Skåne, Goddess-vandringar för dig som är kvinna och "skriv-en-bok-kurs" för dig världen över som vill skriva din bok klar med hjälp av ett dedikerat gäng som vill samma sak. Och så resor - Grekland och Portugal står i fokus i år. Har du ännu inte kollat in vårens nyheter: in och läs på hemsidan under "Nyheter 2010". När du ändå är där, glöm inte att läsa om fina mångsysslaren Cecilia Gustafsson som är ny "klient i fokus".

Jag har varit lite rutten på att blogga på sistone. Men jag har varit bra på en massa annat. Titta på Jacob Holdts fantastiska must-see USA-utställning på Louisiana, boka biljetter till landet i väst och skriva på allt annat utom bloggen. Jag har lovat mig själv att aldrig blogga av tvång, tror att vi alla vinner på det i längden.

Imorgon kör Wag Your Soul som sagt igång. Som alternativ till bio, hemmakväll eller tvättstugan viger vi en tisdag i månaden till själen. Olika teman varje månad. Jag föreläser, vi mediterar och ni frågar allt som ni vill veta om månadens tema. Vi startar med väl inkörda temat "mod" och fortsätter bland annat med kärlek, respekt, handlingskraft och disciplin.

För mer information, gå in och läs på hemsidan. Vi håller till på härliga Be Happy på Karlsgatan 3 i Helsingborg. Kostnad: ynka 100 kronor - för att så många som möjligt ska kunna vara med. Hoppas att få se dig där. Tack Ulrika Forsell på Be Happy för att du gör det här möjligt! Du är veckans ängel.

Wednesday, January 20, 2010

Kärlek, snöflingor och framgång.

Vi lär oss att älska något genom att älska det. Det går liksom inte att göra tvärtom - vänta på att inspirationen ska komma eller på att någon annan ska göra "rätt" så att de blir älskvärda - i våra ögon.

Det snöar. Små flingor singlar ner från skyn och jag övar på att tycka om det som jag inte tycker om. Vi lär oss att älska något genom att älska det. Människor och snöflingor. Först är vi kärleksfulla. Sedan agerar vi kärleksfullt. Och slutligen får vi kärlek. I den ordningen.

Det vi ser som framgång i våra liv idag kanske är det största misslyckandet imorgon och det vi ser som misslyckanden idag kanske vi kommer att definiera som vår största framgång om ett år. Varje misslyckande är en framgång och seger om vi lär oss något av det. Varje seger är ett misslyckande om vi inte lär oss något på väg upp emot toppen. Varje dag vi övar på att hissa snarare än att dissa, tycka om snarare än att ogilla är en seger. Vi behöver inte komma hela vägen fram, ledordet är öva.

Monday, January 18, 2010

Ögonen på dig.

Jag tycker om den lite absurda tanken på att någon iakttar mig hela tiden. Denna någon ser allt jag gör. Litet, stort, klokt och mindre klokt. Allt jag tänker, allt jag låter bli att göra och allt som jag hade kunnat göra snäppet bättre blir registrerat i en stor maskin och ut kommer mitt liv.

Varje litet steg jag tar, varje litet ord jag yppar och varje tanke jag tänker påverkar inte bara min kropps celler utan också de människor jag har i min närhet och inte minst - min framtid.

Betungande ansvar eller förmånligt wake up call, vi bestämmer. Om alla i hela världen visste vem jag var, om mitt namn och min nuna ve och fasa fanns i varje gudsförgäten blaska och om varenda kotte kunde se in i mitt vardagsrum, skulle jag då vara en stolt människa? Eller skulle jag vilja fila lite? Recept: do the "filing" nu och framtiden kommer att följa med åt samma håll.

Friday, January 15, 2010

Hundar, elefanter och väldigt mycket tålamod

Tankar är lite som hundar. Olydiga hundar. Du är ute och går med Sixten som drar som en vettvilling. Han får upp spåret på en fyrbent dam och agerar som om han är fullständigt bindgalen. Vad gör du? Jo, du sliter och drar för att få tillbaka Sixten till din sida. Du gör det igen. Och igen. Och igen. Till förbannelse.

Tankarna beter sig lite likadant. Du tänker på en sak, låt oss säga elefanter, och försöker hålla fokus på just elefanter. Men vips så sitter du och tänker på varför din stortå gör lite ont, vad du ska ge din morbror i födelsedagspresent och hur din semester ska ligga nästa sommar. Det är lite Sixten över det hela. Vad göra? Låtsas att du har ett mentalt koppel och kom tillbaka till elefanterna. Igen och igen. Och igen. Dag ut och dag in. Trägen vinner.

Om vi tänker på allt annat än elefanter när vi egentligen vill tänka på elefanter men kommer på oss själva med att vi inte gör det har vi kommit långt (hängde du med?). Målet är att fokusera på elefanter allenast, men vägen dit är lång. Det tar tid att lära Sixten att sitta och det tar tid för oss att lära om när vi vår vardag länge bestått av ett splittat fokus. Men - det går att lära gamla hundar att sitta och det går att lära oss tvåbenta att tänka knivskarpa tankar. Väldigt mycket tålamod och träning står på schemat både för Sixten och oss.

Wednesday, January 13, 2010

Om att glömma sig själv.

Varför mår en konstnär så bra när han målar, en kock så fint när han lagar mat och jag så fin-fint när jag skriver, coachar eller föreläser? Man skulle tro att det är så enkelt som att vi gör det vi älskar att göra, men min fasta tro är att vi mår bra för att vi är helt absorberade av det vi gör och således glömmer oss själva.

I den bästa av alla världar glömmer vi oss själva hela tiden. Inte som i smutsiga kläder och raggigt hår utan som i en fullständig närvaro, uppmärksamhet och ett totalt engagemang i det vi har mitt framför näsan - inte bara när vi gör det vi älskar att göra.

George Bernard Shaw sa "This is the true joy in life, the being used for a purpose recognized by yourself as a mighty one". Jag håller med och tackar för att du läser så att jag får glömma mig själv en stund.

Tuesday, January 12, 2010

Din är världen.

Jag blir påmind på Louisiana. Jag blir påmind när jag ligger och tittar på molnen som glider förbi på himlen. Jag blir påmind när Usain Bolt springer fortare än vinden. Världen är min. Inte ur ett ego-perspektiv utan ur ett "ju mer jag använder den desto mer kommer den att använda mig".

Världen var här först, så jag kan inte kräva något av den eller tro att den ska flytta sig bara för att jag vill fram. Däremot är det min skyldighet som en liten människa att göra något stort av tiden jag får vandra här. Stort som i att sprida mina vingar även när jag känner mig vingklippt, resa mig upp när jag faller och njuta av resan även när jag upplever att utsikten är tråkig.

Världen är vår, dagen är vår och vårt är också modet att "speak up" när vi egentligen inte vågar säga vad vi tycker när vi vet att det kan hjälpa någon att säga vad vi tycker. Världen väntar inte på oss, men det gör alla människor i den. Tar vi ett steg emot världen kommer världen att ta två steg emot oss.

Tuesday, January 5, 2010

Tänk om.

"What if there was no what if to what if about" - någon mer än jag som "what-if-ar" ibland? Tänk om x händer, tänk om x går åt skogen, tänk om jag blir sjuk, tänk om hon inte tycker om mig, tänk om... Ganska långrandigt tänkande och fullständigt meningslöst på exakt alla tänkbara sätt. Ja, det kan gå åt skogen hela rasket, men det är ganska idiotiskt att spela upp ett scenario i hjärnan innan det ens har hänt, och kanske inte ens kommer att hända. Och idioter, det vill vi ju inte vara, eller hur?

Snäppet mer konstruktivt är tänk om det blir ett fantastiskt år, en strålande resa, en perfekt hälsa, en jämn strid av framgångar utan slut, kassar med pengar som bärs in till din tron där du sitter och knaprar hallon (don't ask me why). Tänk om. Tänk om det är meningen att vi ska vara lyckliga, att du ska bli ekonomiskt och känslomässigt oberoende och att jag ska lägga ned mitt "what-ifande". Tänk om Livet alltid har en plan som är större och oändligt mycket bättre än vår egen och att det inte är vår uppgift att styra det som vi inte kan styra - livet självt.

Det sägs att "hur" inte är upp till oss. Bara "vad". Så - vad vill jag riktigt riktigt mycket? Förmodligen samma sak som livet självt eftersom livet bor i mig tillsammans med kraften att föra ut den i handling med de två ben jag utrustats med. Sitta på rumpan och vänta på guld och gröna skogar? Nej. What-ifa om det bästa tänkbara och sedan jobba samma rumpa av oss för att komma dit? Ja. Piece of cake. Precis som livet självt.

Monday, January 4, 2010

Rosa Parks, morfar Olle och Lyckan

December 1955 satt sömmerskan Rosa Parks på en buss i Montgomery, Alabama på väg till dagens arbete. När en vit man kom ombord förväntades hon resa på sig för att låta honom sitta bekvämt. Att Rosa vägrade trots att busschauffören krävde det blev starten på slutet för "segregerade" bussar och startskottet för den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Jag tänker: respekt. Och så tänker jag på hur ofta jag själv är en mes. Det finns så många tillfällen då jag hade kunnat vara mer rakryggad, mer utav en medmänniska och mindre av en vindflöjel. Min morfar Olle visste hur man levde med civilkurage och som finnig tonåring skämdes jag som en hund när han tog ton. Han hade modet att stå för sin mening även när det innebar en personlig risk och trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Respekt.

Min känsla är att det finns färre människor i dag än för 50 år sedan som ställer sig upp när den stora massan sitter ner. Det är lättare att titta bort än att se och det är lättare att inte lägga sig i än att bli obekväm. Såhär några dagar in på det nya året är det lätt hänt att lägga fokus på saker som handlar om Mig snarare än Oss. Jag vill gå ner i vikt, jag vill tjäna mer pengar och jag vill ha en bättre relation.

Jag tror att Lyckan finns 180 grader bort från Jag. Jag tror att Lyckan handlar om att ställa sig upp även om ingen annan gör det - bara för att det känns rätt snarare än bekvämt och om att lämna sin egen hjärna mer än ofta. Jag påminner mig själv om att mesar inte kommer längre än till foderbordet och önskar er en fin start på 2010.

Wednesday, December 16, 2009

Katastrofer, kärlek och att ta ton

Katastrofer kan inträffa vilken dag som helst. De människor vi har i våra liv kommer inte att finnas där för evigt och det antal gånger vi har kvar att prata med eller krama en viss person är räknade.

Många tycker att det är läskigt att säga "jag älskar dig", att det är pinsamt och tänk - det kan ju vara så att den andre inte känner likadant. En del tycker att man vattnar ur vackra ord om man säger dem för ofta och har valt att inte säga dem alls.

Men är inte känslan viktigare än orden, tycker inte de flesta om att höra att de är älskade och är det då inte ganska klokt att säga orden till de där människorna som inte kommer att finnas för evigt? Kärlek kan knappast bli urvattnad om vi inte börjar tro att vi "kan" en annan människa och slutar att anstränga oss, blotta oss och se mer i vår partner än vad han eller hon kan se i sig själv. Om kärleken tar slut är det för att vi väljer att den ska ta slut.

Om vi upptäcker att vi har varit idioter tidigare i vårt liv vad gäller kärlek och relationer är det fina i kråksången att vi - tills vi ligger i graven - får obegränsat med chanser att bli lite mindre idioter. Det spelar ingen roll vad vi gjorde eller sa igår, det enda som räknas är om vi lärde oss något av det. Blev jag en bättre människa? Mindre kritisk och dömande? Mer ödmjuk? Då är jag per definition framgångsrik.

Ingen har råd att fega i kärlek. So what om någon inte älskar oss tillbaka, det är trots allt större att älska än att bli älskad. Och vi slipper ligga där i graven och ångra att vi väntade för evigt på "rätt" tillfälle eller "rätt" människa. Rätt människa är den människa vi har mitt framför näsan och rätt tillfälle är idag.

Det finns en sångtext som går "sad is the person who dies without having sung his song". Det krävs mod att sjunga sin sång. Ju högre vi sjunger desto fler människor kommer att kritisera oss - men också älska oss - vilket kan vara minst lika skrämmande. Men det är också så att om vi håller inne med vår sång så är vi egoistiska. Massor med människor väntar i denna stund, utan att veta om det, på just din ton och dina ord. Att du spelar liten hjälper ingen. Så när vi ligger där på dödsbädden, låt oss alla göra det med ett leende på läpparna med vetskapen att vi vågade, älskade och sjöng.

Dagens Ord

Innehåll är viktigare än form.