Thursday, November 18, 2010

No hurry, no worry, no curry.

Jag vet inte så mycket om curryns hälsoeffekter, men stress och oro är garanterat upphov till mycket lidande i världen. Oro föder stress som föder mer oro som föder mer stress. And on it goes.

Stress och oro gör att man får svårare att skilja sanning från lögn, fakta från fantasi och moral från prestige. Den gör att man känner inbillad trygghet i det som är otryggt, osäkerhet inför det som evigt och rädsla istället för glädje inför förändringar.

Det sägs att hjärtat inte kan ha totalt rätt om hjärnan har totalt fel. Och vice verca. Bara genom att sammanföra själ och sinne kan vi bli trygga i både det yttre och inre. För det är roten man måste till för att bemästra oro och stress. Inga kalendrar eller fina kurser i time management kan laga något som egentligen inte är trasigt utan bara lite skevt. Bara ett radikalt skifte i och ifrågasättande av levnadssättet och värderingarna kan göra det.

Det behövs ingen professor för att tala om vad lösningen på stress och oro är. Det är bara det att villigheten att göra vad som krävs dag ut och dag in är svårfångad, samtidigt som de snabba "lösningarna" är så lockande. Vi vet alla hur man gör när man saktar ner, bokar in mindre, tar tid för det som är viktigast och svarvar fram kärnan av sig själv. Vi vet alla vad det innebär att leva sanningen, att ta steget och att leva i integritet. Vi vet alla vad som händer och hur man mår om man inte gör det.

Det är torsdag i dag och den perfekta dagen att påbörja en sak, tydliggöra en sak och avsluta en sak. Vi har alla gjort bort oss i livet, slösat bort liv och satsat på fel hästar. Det är inte det som gör oss till vinnare eller förlorare. Förloraren fortsätter att slösa bort liv genom att älta det som gick snett. Vinnaren lär sig något och lämnar det förflutna bakom sig för att stiga in i en ny värld.

Vi har alla två ljus som vägleder oss. Ett som lyser upp dagen när allt går bra och man ser nästa steg klart. Och ett som lotsar oss i mörkret när hopplösheten och tvivlet vill ta överhanden. Ljuset tar per automatik bort mörkret, och så fort vi vänder ansiktet emot ljuset snarare än oron och stressen så kommer det både att vägleda oss och lysa genom oss vidare till andra som behöver det.

2 comments:

Elisabeth said...

Det var ett tag sen jag läste dina inlägg, men är glad att jag gav mig tiden.Jag tänker på det du skriver om stress. Kan det inte vara så att många människor är rädda för att bli utanför så därför försöker vi att hinna med så mycket som möjligt och vara på så många platser som möjligt.
För de som går sin egen väg och har integritet är vi inte alltid så snälla emot.

Sofia Sivertsdotter said...

Hej Elisabeth,

Du har som alltid en klok poäng! Fortsätt med det. :)

Med värme
Sofia x