När du föddes var det ingen som tvivlade på att dina små fötter skulle fungera att gå på, ingen som tvivlade på din förmåga att lära dig sitta eller tala. Hela världen var din hejaklack och för varje steg du tog applåderades du framåt och uppåt. Du blev större och du lärde dig skriva, läsa, tala engelska, dansa, spela blockflöjt och att ta rätt bestick i skolbespisningen.
Vad hände sedan? När slutade världen lita på att du kan klara av det som för ett år sedan såg omöjligt ut? När valde du att lita på världens tvivel snarare än på din inre obegränsade förmåga att ta dig för precis vad du vill? Livet slutade aldrig att heja och din kropp väntar fortfarande på att du ska ta den till nästa nivå på resan. Din själ väntar på att förverkligas och ditt sinne vill känna sig skarpt som en klippdocka i konturerna.
Vi har mycket att lära av terrorister. De är stjärnor på att släppa allt tvivel och fokusera 100 % på det de vill uppnå. Om vi vore hälften så dedikerade till kärlek, vår vision och de val vi gör som terrorister är till hat, skulle vi se en annan värld. Det är inte bara för vår egen skull som vi följer våra drömmar. Vi gör det för att vi vet att om vi satsar stort och siktar högt så blir världen en bättre värld. Ingen gynnas av att du är likadan idag som du var igår. Ingen hejarklack blir glad av att du kliver av planen och ger upp när du skulle kunna göra mål.
Vi har inte tid och vi har inte råd att slösa bort den här dagen, så gör ett helhjärtat val, var dedikerad och lev det liv du ser där framme i visionen. Agera som om du redan vore där och njut som om du redan gjort mål.
No comments:
Post a Comment