Sveriges vapenexport i siffror

Med siffror svart på vitt blir det  svårare att inte reagera, att fortsätta vara likgiltig: Under 2008 sålde Sverige vapen för 12,7 miljarder kronor. Detta innebär en ökning med 300% sedan 1999. Svenska vapen säljs till demokratiska stater och till diktaturer, till länder som är involverade i väpnade konflikter och till länder som grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter.

Sydafrika ligger i topp bland Sveriges mottagarländer. 2008 köpte Sydafrika svensk krigsmateriel till ett värde av knappt 2 miljarder kronor, pengar som kunde ha använts till utveckling i ett land där 33 % av alla barn inte går i skolan, där 12 % av befolkningen inte har tillgång till rent vatten och där 34 % av befolkningen lever på mindre än 2 dollar per dag. Bland de tio största mottagarna av svensk krigsmateriel finns även Indien och Pakistan, två länder som är involverade i en väpnad konflikt, och USA vars beväpnade styrkor använt svensktillverkade vapen i en rad konflikter. (Källa: Krf.se)

Dessa fakta får mig att vilja agera betydligt mer än vad jag gör i dag. Hur är det möjligt att vi svenskar tillåter att detta sker mitt framför näsan på oss? Hur kommer det sig att frågan fick en sådan liten plats i valet? Kanske för att vi riktigt inte vet hur det ligger till. Kanske för att vi inte tror att vi kan göra något, att en liten människa inte gör någon skillnad. Kanske för att det är lättare att stå för fred i tanke än i handling. Kanske för att vi inte vågar.

Min fasta tro är att varje liten röst gör skillnad, att varje människa som agerar hjälper till att bygga fred. Likgiltighet och ytlighet hör inte hemma i människor, vi har av naturen en längtan efter att vilja gott, engagera oss och göra skillnad för fler människor än oss själva. Insändare hjälper. Brev till politiker läses. Ord till grannen, vännerna och familjen skapar debatt som i sig gör skillnad. Vi har alla olika sätt att agera och det viktiga är inte hur vi gör det utan att vi gör något.