Ankor är coola. Eller ankor förresten, i det här fallet handlade det om fiskmåsar. Men för enkelhetens skull använder vi (på den här bloggen) "anka" som samlingsnamn för djur som har näbb och vingar.
Igår stod jag nere vid hamnen i Helsingborg och iakttog ett gäng ankor som hade någon slags söndagspartaj. En av ankorna fick spatt. Jag kunde inte utröna om han (jag gissar på att det var en han) var tok-glad, påverkad eller bara lite galen, men föreställ dig en människa på ett ganska öde torg som plötsligt börjar akut-dansa. Det sticker ut.
Det intressanta är egentligen inte Mr Anka utan vad hans beteende resulterade i. Det var vindstilla = en näst intill spegelblank vattenyta. Resultat? Ringar på vattnet. Inte en, utan minst ett tiotal meter omkring honom. De andra ankorna guppade upp och ner. Tok-dans eller inte, vi påverkar varandra med varje litet steg vi tar. Även om det blåser, vågorna är höga och vi får en känsla av att vår handling "blåser bort" så syns den, trots att ingen ser oss. Vi lämnar ringar på vattnet var vi än går och hur vi än går.
No comments:
Post a Comment