Det är lätt att gå till fel källor för näring och för att leta efter svaret som är att älska andra och bli älskad. Vi letar efter inspirationen i ambitionen, efter själen i kroppen och vi förbereder oss medvetet eller omedvetet för att bli de människor som vi är menade att vara.
Ju mer vi letar, desto mindre centrerade blir vi. Ju mer vi behöver andra desto mindre kan vi njuta av dem när de väl ligger i vår famn och ju mindre vi försöker hålla fast någon, desto större är sannolikheten att de stannar hos oss.
När vi vet att vi har tillräckligt och att vi kommer att få det vi behöver blir det lättare för det som är på väg att komma till oss eftersom vi inte riskerar att missa det. Om vi är fullt upptagna med att jaga våra drömmar kommer vi att missa de drömmar som jagar oss.
Vi glömmer ibland att gräva där vi står och att det enda vi behöver göra varje dag är att fråga - vad kan jag göra nu för att min handling ska ha bidragit till en bättre värld om 50 år? Ibland är svaret att diska, ibland att skriva en bok, ibland att kramas och ibland att sitta stilla och lyssna efter svaret på vad som är klokt att göra härnäst.
Det viktiga är inte vad vi gör utan vilka vi är när vi gör det (tack Moder Teresa). Ju mindre vi behöver desto mer har vi att ge och ju mer vi kliver i vår fulla kraft desto mindre behöver vi tänka på vad vi ska göra, då en människa i sin fulla potential automatiskt fattar kloka beslut.
No comments:
Post a Comment