C är inte lika med D

Två dagars kurs i Göteborg med Barncancerfonden för att lära mig mer om sena komplikationer hos barn som har haft hjärntumör. Väldigt lärorikt och väldigt viktigt att prata om saker som i många andra forum är tabubelagda och skrämmande.

Förundras över att C-ordet cancer fortfarande kopplas ihop med D-ordet död. Detta trots att 3 av 4 barn överlever. Tycker att vi i moderna Sverige borde ha kommit längre då det gäller att tala om saker som inte är bekväma, inte är roliga, men som trots allt drabbar 1 av 3 i livet. Förundras också över att behandlingen fortfarande oftast endast består av traditionellt västerländsk behandling. Inte för att jag motsäger mig den, men vissa komplement av mer holistisk karaktär skulle säkert kunna göra behandlingen mindre smärtsam, inte minst själsligt.

Varje gång jag ser att en kändis drabbas av cancer blir jag glad. Inte för att jag önskar denne någon lidande, utan för att jag vet att C-ordet ofta leder till en helt ny sorts framgång. Och med det en förmåga att ta bladet från munnen och göra C-ordet till ett L-ord, där livet faktiskt blir mer värdefullt, mer äkta och mindre utifrånstyrt, tack vare C-omvägen.

I dag köpte jag nallen Tryggve till en liten mini-vän som snart ska få sitt namn firat och jag vill uppmana er alla att göra detsamma. Barncancerfonden står för ca 90 % av all barncancerforskning och de är helt beroende av bidrag från privatpersoner. Och vi får en liten virkad rumskompis på kuppen.

Ps. Läs min volontärartikel i tidningen Barn & Cancer här.