Nu kom inte kvinnan på den sista uppföljningsträffen och jag vet inte om den påbörjade boken blev färdig. Egentligen är det mindre intressant, det viktiga i sammanhanget var att hon hade en passion för något, hon hade nyfikenheten och en vilja att lära sig mer om något som hon inte visste något om.
Jag har själv alltid varit fascinerad av kor och har hundratals foton på dem i min dator. Långhåriga, korthåriga, svarta, bruna, vita och idisslande. Med eller utan tunga ute, närbild eller porträttbild, glad eller ledsen kossa. Alla fyller de en funktion i mitt fantastiska "koss-bibliotek".
Av kossorna lär jag mig att gräs allena kan bygga stora och starka kroppar, att det är nyttigt att vara utomhus (detta endast av lyckligt lottade kossor), att det är klokt att tugga maten länge och att det inte finns någon anledning att hetsa upp sig i onödan - men om det är skarpt läge - då händer det grejer. Jag har också lärt mig att bara för att något ser mjukt och snällt ut behöver det inte vara så. Har ni känt på en ko-tunga någon gång? Den är så sträv att den likt Ferdinand på julafton kan slicka hål på en liten tjurfäktares överkropp. Fascinerande.
Det finns många fördelar med att tycka om någon eller något som inte är likt en själv. Kanske blir kärleken renare då det i regel inte finns så många baktankar med vad man ska få ut av att umgås med "en annorlunda". Kanske lär man sig mer då man inte speglar sig i sin egen glans och sina egna värderingar. Kanske blir relationen mer långvarig om man inte är i den för att få någonting, utan bara fokuserar på att tycka om och ge bort det man har att ge. Det viktiga är kärleken själv, föremålet för den är sekundärt. Kossa, människa eller annan varelse, fungerar lika fint.
No comments:
Post a Comment