Att göra det rätta snarare än det lätta

Det finns positiv förnekelse och det finns negativ förnekelse. Det förstnämnda är när vi vägrar att se svårigheterna i hur ett problem eller en "omöjlig" uppgift ska lösas, med hjälp av naiv och härlig blåögdhet. Det sistnämnda är när vi inte orkar, vill eller vågar titta ärligt på en situation i livet för att vi inte är beredda att ta ansvar för de förändringar som krävs.

Det är lätt att leva i förnekelse och det är lätt att låta dagarna gå och bli till år. Svårt blir det först när vi har bestämt oss för att göra det rätta snarare än det lätta och sedan agera utifrån det. Det är lättare att titta bort än att verkligen se och det är lättare att vänta till i morgon än att börja i dag.

Belöningen för att göra det rätta kan också vara ganska försynt. Inga jublande hejarop, ingen höjd lön eller ens ett tack. Däremot en känsla av att ha en ryggrad som bär, att ta ansvar för dagarna på jorden och att dra sitt strå till stacken. Smäller i mina ögon högre än vilka bonusar som helst. 

Jag läste någonstans: "Jag är hellre hatad för att ha gjort rätt än accepterad för att ha gjort fel". Kan det bli tydligare än så? Det enda man behöver veta är vad som är mina individuella etiska, moraliska, sociala, känslomässiga och själsliga "rätt" och sedan fixera blicken på dem så försvinner "felen" till slut av sig själva eftersom vi inte ger dem någon uppmärksamhet. Ett första steg är att alltid lämna en plats, situation eller människa i lite bättre skick eller med bättre mående än när man kom.