Friday, October 8, 2010

Så snickrar du självrespekt och lycka

Det är ganska svårt att starta på nytt om vårt sinne spelar upp gamla kassettband. Även om vi lyckas attrahera in det vi helst av allt vill ha i livet, är risken stor att vi saboterar det ljuva livet om vi tänker tankar anno 1986. Med Marianne Williamsons ord: "Sometimes we need to tell our fear to go to hell, which is literally where it came from". Gamla tankar är rädda tankar och rädda tankar kommer aldrig tillåta oss att stråla på det sätt vi kom till jorden för att stråla.

Det enklaste och minst kostsamma sättet att snickra självrespekt och ny energi är att tala om för någon annan att de är vackra, produktiva, bra mammor, kungar på flygfiske eller bara väldigt sympatiska. Kärlek kan bara finnas i nuet och vi föds på nytt varje gång vi vägrar att släpa med oss det förflutna. Och varje gång vi ger bort något som vi själva vill ha, kan vi garantera att vi också får ett bett av kakan. Att snåla eller tro att någon annans framgång är min undergång är döden för en livsnerv som vill pulsera.

Varje erfarenhet eller svårighet vi går igenom kommer att bli fullständigt hemsk om vi är tillräckligt bra på att göra oss själva miserabla. Och motsatsen är precis lika sann: Varje erfarenhet eller svårighet kommer att bli fullständigt fantastisk om vi är tillräckligt bra på att se hålen i osten (uttryck för oss som ogillar ost men gillar tomrum). Lösningen finns inte i jobbet, mannen eller den nya kroppen och den finns inte heller i framgången eller pengarna.

En strilande känsla av lycka och självrespekt kommer av att stå stadigt med båda fötterna på jorden när det blåser (dvs då vi får maximalt positiv, negativ eller utebliven uppmärksamhet). Den kommer av att i med- och motvind stå upp för värderingarna, samtidigt som vi lyfter de som redan nått trädtopparna till stjärnorna. Den kommer av att gräva där vi står, oavsett var vi står. Och den kommer av att likt Arja Saijonmaa tacka livet som gett och fortsätter att ge oss så mycket, medan vi är fullt upptagna med att skapa det vi kom till jorden för att skapa.

1 comment:

Elisabeth said...

Delar din uppfattning, men tror att det är långt att gå innan vi kan unna varandra det du skriver om. Vi måste jobba tillsammans för det du beskriver.
Tack för dina tankar
Elisabeth