A som i annorlunda

Det verkar finnas både en skräck inför och en längtan efter att vara "annorlunda" i vårt fina svenska samhälle. Å ena sidan vill vi gå vår egen väg och göra det hjärtat säger att vi ska göra, å andra sidan vill vi inte bli för konstiga så att vi hamnar utanför på något vis.

Vad är egentligen skillnaden? De handlar båda om att göra det jag vill, för min skull och för mitt eget bästa - att vara lagom annorlunda. Sedan spelar det inte så stor roll om man är lokalvårdare, läkare, musiker eller globetrotter, det är inställningen som gör oss annorlunda - eller unika. Ett annorlunda liv är ett äkta liv, ett liv som levs utifrån integritet och en längtan efter att göra gott och att ge, nästan på gränsen till självutplånande. De "stora" människorna i historien hade inga stora egon, bara stora visioner för mänskligheten.

Skillnaden mellan oss och Gandhi eller Buddha, är inte endast omständigheter eller valmöjligheter. Den stora skillnaden är deras sätt att inte ha något annat i sina liv än det verkligt viktiga, där vi kanske nöjer oss med en halvmesyr. Starka ledstjärnor befriar oss från egot som vill att vi ska verka annorlunda eller unika, och skalar av oss in på bara kroppen till vår äkta unika kärna som inte kan förställas eller förbättras. En kärna som lyser på avstånd och som talar utan att öppna munnen.

Hur gör man då för att lösa paradoxen av att sluta försöka bli unik för att bli det? Kanske yoga hjälper för någon. Biografier av "stora" män och kvinnor någon annan. Någon kanske hittar hem i meditation, skrivande eller någon form av ideellt arbete. Vissa kanske blir "renade" av att bo ensligt nära naturen och träden, medan andra känner sin strålglans mitt i smeten där människorna agerar skog. Det enda gemensamma för oss alla är att vi inte kommer undan reflektion och tid för att vända uppmärksamheten inåt, oavsett vilket sätt man väljer att göra det på. Där inne finns alla svar, och de väntar på att bli sedda precis som vi kanske väntar på att bli sedda av "världen". Och när vi har sett och känt svaren inom oss så försvinner automatiskt längtan efter att "bli" eller "vara" någon, till förmån för vår unika personlighet som aldrig kan förställas.