What is once well done is done forever

Huvudtanke ett: Att ingenting ska komma tillbaka och bita en i rumpan fem år senare. Huvudtanke två: Att ta tag i allt som behöver göras innan man blir tvingad av yttre omständigheter att ta tag i det.

Jag tror att de allra flesta människor har en strävan att göra ett riktigt bra jobb i alla sina angelägenheter, att inte låta saker hamna på hög och att se till att ord och handling stämmer väl överens. Ändå är det så lätt att något slinker emellan och hamnar på en mental "skav-lista" som medvetet eller omedvetet gör oss till lite mindre människor än vad vi skulle kunna vara.

Vad händer när man gör ett grundmurat åtagande att leva i integritet - det vill säga att inte ha något ouppklarat bakåt i tiden, att leva utifrån sina personliga grundvärderingar och att ta ansvar för allt som kommer in i livet en dag i taget? Om man lever ett liv utan utryckningar för att släcka bränder, med en vetskap om att man har gjort sitt allra bästa både kort- och långsiktigt?

Först och främst blir vi fria från rädsla. Fria från rädsla för att stöta ihop med någon som vi inte vill stöta ihop med, för att någon ska upptäcka det där som gjordes eller för att man ska få kritik för det som inte gjordes. Vi blir kanske mer intresserade av våra ideal snarare än av materiella framgångar. Vi kanske får en bättre hälsa och ett klarare sinne. Och vi kanske upptäcker att allt hänger ihop och att det är större än alla jordiska kickar att ha ett rent samvete och en vision som är betydligt mer storslagen än egots.

Gandhi sa: "Only give up a thing when you want some other condition so much that the thing has no longer any attraction for you, or when it seems to interfere with that which is more greatly desired". När vi gör oss fria från det som vi är rädda för att förlora, när vi automatiskt släpper det som är oviktigt till förmån för de höga idealen och när vi utför allt med fokus, eftertanke och närvaro försvinner halvmesyrer och suktandet för att få bekräftelse utifrån. Den inre känslan och vetskapen om att vi gör rätt utifrån våra egna ideal ger så mycket mer än en yttre kortsiktig belöning att den till slut förlorar all attraktion. Och så gör också önskan om att skjuta upp saker till morgondagen. What is once done welldone forever. is