Strävan, kontraster och ytor som glänser

"In my own life and in the life of a person who is seeking to be strong, you combine in your character antithesis strongly marked. You are both militant and moderate, you are both idealistic and realistic. And you have a very strong determination for justice" Martin Luther King Jr

Det jag fascineras mest över i människor är den strävan efter godhet och rättvisa som vissa tycks få med modersmjölken. Eller kanske genom avsaknaden av modersmjölk, trygghet och kärlek under uppväxten, som i sin tur gett en extra drivkraft för att upptäcka det stora livet bakom det lilla. Människor som brinner utan något som helst intresse av egen vinning och som vet att så länge de gör rätt så kommer de att få belöning på ett eller annat sätt.

Om jag fick välja att äta lunch med vem som helst, död eller levande, skulle det efter viss beslutsångest bli Martin Luther King. Det var något med den mannen som inte går att ta på men som går att läsa mellan raderna i alla hans böcker, tal och framträdanden. Bara hans tal "I have a dream" räcker för en hel livstids visdom och hans utstrålning visar en djup och rakryggad själ. Fanns det fler sanningssägare med modig karisma förr?

I USA är Martin Luther King-dagen den 17 januari nationell helgdag, och runtom i landet anordnas aktiviteter av olika slag för att hedra King och det han stod för. Även i Sverige börjar dagen uppmärksammas och MLK-priser och utmärkelser delas ut. Jag tänker moral, etik och frihet och en ständig strävan efter sanningen och rättvisan och är den första att applådera de individer som lägger sitt liv i den högre strävans händer.



King talar om kontraster och motsatser och jag tänker på hur lätt det är att bli onödigt seriös gällande saker som egentligen inte förtjänar något utrymme eller tankeverksamhet i livet. Och hur det likaledes är lätt att glömma bort den riktiga kampen där allt krut ska läggas in dygnet runt om det så behövs. Gör vi det, har vi ett ljus som brinner i oss, som vi själva inte har tänt, vilket gör oss osårbara för de motgångar som otvivelaktigt dyker upp i livet. Och vi kan aldrig bli likgiltiga. Det handlar inte längre om oss, men vi är verktygen för det viktiga.

Nytt år och en chans att göra nytt, tänka nytt, bli ny. Det är inte meningen att vi ska vara likadana år efter år. Jag tror istället att tanken är att vi ska bli helt nya så ofta som möjligt, fria från gamla lagrar och bilder av dem vi en gång var, ville eller hoppades på att bli. Ju snabbare vi river ner murar, krossar masker och ser sanningen när den talar till oss, desto snabbare får vi också möta den större versionen av oss som väntar på att bli sedd och förpassad vidare ut till fler som väntar på att få ett syfte större än sig själva.

Ytor som glänser kan vara vackra att titta på, men sällan spännande att umgås med, möta och hitta nya bottnar inom. Om inte ytan rämnar och den vackra fasaden hittar och visar djupet som vi alla föddes med - och nu snackar vi inte enbart lager av smink. King säger att vi aldrig kan bli tillfredsställda så länge orättvisor pågår. Jag tror att även om vi aldrig har tänkt tanken fullt ut eller yppat orden, så bo längtan i varje människa. Vi vill göra gott, vi vill göra mer och vi vill göra skillnad. För något större än vårt bankkonto, vårt utseende eller vårt rykte.

Jag tror att kontraster och en daglig strävan är vägen till självrespekt. Kontraster hjälper oss att inte fastna i mig och mitt, att se andra och bättre vägar och att använda alla sidor och talanger i oss själva. Den dagliga strävan efter att göra bättre (som inte ska förväxlas med prestation) leder oss in i små rum som med tiden växer och blir enorma. För att komma långt måste vi gå djupt, och en strävan efter det som i våra ögon kallas gott, rättvist och vackert är en förutsättning för att resan ska starta. Ibland vandrar vi genom snår, djupa dalar och tvivel. Men med vissheten om att vi är på rätt väg, kan vi vila i tilliten att snart, mycket snart kommer vi att möta det vi strävar efter men ännu inte sett.