Fråga 25 olika dietister, hälsovetare eller kostexperter vad som är bäst att äta och du får garanterat 25 olika svar. Det är nästan lika svårt som att bara fråga sin kropp vad den vill ha. Jag tror att den mest centrala faktorn när man väljer vad man stoppar i sin kropp, är att äta med både moralisk, fysisk och själslig integritet. Det är dessutom betydligt mer långsiktigt än att göra det man "borde" göra utan att koppla in sin inre armé av visdom.
När vi istället för att räkna kalorier eller hålla koll på fett, kolhydrater eller proteiner, börjar fundera på vad det vi äter gör med våra kroppar, vårt mående och jorden, närmar vi oss fysisk integritet. Om vi varje dag strävar efter framsteg snarare än perfektion finner vi, genom att testa och utvärdera, vår "perfeka" hälsa. Och det är en process snarare än något som sker över en natt. Känner vi oss berövade kommer vi snart att revoltera i bästa tonåringsanda och endast äta det vi just beslutat att vi skulle plocka bort. Lättare är att lägga till en vana snarare än att ta bort något. Lättare är också att fråga "Är detta den jag är?" innan vi stoppar något i munnen, eller att ta ett litet steg dagligen varje vecka för att nå vår "kost-vision".
Jag tror inte att speciellt många kroppar mår bra av artificiellt socker (ökar bland annat inflammatoriska processer i kroppen, skapar obalanser i hormonerna, göder cancerceller och förstör elasticiteten i huden), koffein (en beroendeframkallande drog), kött (från för tidigt döda djur med muskler fulla av gifter), alkohol (känn andedräkten på grannen i sängen dagen efter en kväll ute och fundera på om det är meningen att man ska dricka det?) eller gluten (fler av oss är allergiska än vad vi tror). Har vi i dagsläget inga större fysiska problem av att äta något av det, kan det dock vara svårt att hitta motivationen för att förändra, och det kanske inte räcker med tanken på att vi minskar vår livslängd med några år. Frågan är dock om vi innerst inne upplever att vi lever i integritet om vi regelbundet milt misshandlar den kropp vi bor i.
När jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol för ungefär 10 år sedan trodde jag att det skulle vara både trist och svårt. Vad skulle jag dricka till middagen? Skulle det ens vara möjligt med nolltolerans? Verkligheten: det var betydligt enklare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig och jag började göra rätt där jag tidigare kompromissade med min sanning. Jag ska tillägga att jag inte har något som helst problem med andra som dricker. Skulle jag bli en moraltant skulle fördelarna med att inte dricka minimeras över en natt.
Det är när dåliga vanor "trillar bort" för att man är redo för det, snarare än att man försöker forcera något innan det är dags, som de kan bli både långsiktiga och livslånga. Det är precis så integritet fungerar. När vi känner att "det här är inte längre en del av min väg" och slutar att ens behöva försöka som vi når hela vägen fram till vår individuella perfekta hälsa.
På bilden: Kathy Freston - författare och en av mina förebilder vad gäller vegankost och holistisk hälsa. Prova boken "Quantum Wellness - A practical and spiritual guide to health and happiness". Good stuff!
3 comments:
Hej Sofia, jag måste bara säga
Gud vad jag är trött på allt tjat om "perfekt" i vårt samhälle. Varför inte slappna av och äta och dricka lite av varje. Allt kött eller alla fiskar är inte inte torterade eller fulla med hormoner. Ett gott glas vin med vänner till en härlig middag är inte livsfarligt. Varför Sofia skall allt var "Perfekt"? Är den en rädlsa för någoting? Det låter onekligen så. Har du en perfekt kropp? En perfekt hälsa? Ett perfekt liv? Man kan ju inte låta bli att undra.
Tycker din blogg är för det mesta himla bra men ibland undrar jag hur det står till.
Mvh
Linus
p.s tar du bort kommentaren så förstår jag dig mycket väl (såg att du har comment moderation enabled). :D
Hej Linus!
Klart jag publicerar dig! :) Jag tycker att det är stor skillnad mellan att försöka vara perfekt och att sträva emot perfektion. Du ser skillnaden, eller hur? Det sistnämnda: att göra det bästa av vad man har, att använda hela sin kapacitet och att sträva efter kloka val. Det förstnämnda: bli en del av vårt "constipated society" och bara göra det som förväntas av en, bli en halvmesyr av sig själv och försöka behaga andra människor istället för sin vision.
Jag tycker verkligen inte att allt ska vara perfekt i bemärkelsen "inga fel", det vore skittrist. Att ta "rätt" saker på fullständigt allvar (utifrån sina grundvärderingar) och "fel" saker med en klackspark låter däremot som en väldigt attraktiv tanke. Och att slappna av är ju väldigt individuellt. Vissa dricker vin, någon annan virkar grytunderlägg. Inte bättre eller sämre, bara olika. Och frågan om jag eller mitt liv är perfekt tänker jag inte ens bemöda mig med att besvara. :)
Tack för att du tog dig tid att skriva! Ha den bästa dagen.
Varmast
Sofia
Tack för bra svar. Helt rätt. Förlåt för att jag blev väldigt upprörd. Något triggade mig väldigt mycket i texten. Skall ta och fundera på vad det kan vara... en "liten" rädsla kanske? :D
Ha en bra dag
Linus
Post a Comment