Om att glömma sig själv.

Varför mår en konstnär så bra när han målar, en kock så fint när han lagar mat och jag så fin-fint när jag skriver, coachar eller föreläser? Man skulle tro att det är så enkelt som att vi gör det vi älskar att göra, men min fasta tro är att vi mår bra för att vi är helt absorberade av det vi gör och således glömmer oss själva.

I den bästa av alla världar glömmer vi oss själva hela tiden. Inte som i smutsiga kläder och raggigt hår utan som i en fullständig närvaro, uppmärksamhet och ett totalt engagemang i det vi har mitt framför näsan - inte bara när vi gör det vi älskar att göra.

George Bernard Shaw sa "This is the true joy in life, the being used for a purpose recognized by yourself as a mighty one". Jag håller med och tackar för att du läser så att jag får glömma mig själv en stund.