Aktivitet, the Ark och räkmackor

Aktiv är inte alls samma sak som produktiv. Tyvärr. Om så var fallet hade vi haft ett väldigt väl fungerande land att kliva runt i och en väldigt klok värld att leva i. Produktiv = göra idag vi man kom till jorden för att göra. Aktiv = göra (irra) utan väl förankrade fötter på jorden och utan en ledstjärna stark som solen.

The Ark sjunger "trust is shareware" och jag tycker att de borde åka land och rike runt och plantera in budskapet i varje snödriva och nuna de möter. Inte mula, bara visa lite snällt genom exempel.

Det är ju så att om vi inte tror helt och fullt på någon annan, hur ska vi då kunna tro helt och fullt på oss själva? För det börjar i den änden. Först älskar vi andra (genom att öva på att vara kärleksfulla även när vi får bita oss i tungan så att det börjar blöda) och sedan börjar vi älska även oss själva för att vi - helt naturligt - blir de människor vi är menade att vara. Generösa, kärleksfulla och fria från rädslor för att inte få det vi tror att vi själva behöver.

Stå hemma framför spegeln och försöka pränta in i ansiktet där att vi är bra och värda att älskas känns lite 80-tal och som slöseri med tid. Räkmackevarianten är att leta upp närmsta bästa tant och ge henne en pratstund på fem närvarande minuter. Se mer i chefen än vad han ser i sig själv. Göra det som ligger överst i byrålådan trots att vi inte vill. Busenkelt. Så låt oss alla kliva ut denna fredag och manifestera genom att glömma oss själva och istället ge (tid, uppmärksamhet, pengar) någon annan. Voila - produktivitet och gott humör.

Wag Your Soul, vandringar och skriv en bok!

Nu i vår händer det mycket kul inom Authentic Avenue. Tycker jag i alla fall. Wag Your Soul för dig som bor i Skåne, Goddess-vandringar för dig som är kvinna och "skriv-en-bok-kurs" för dig världen över som vill skriva din bok klar med hjälp av ett dedikerat gäng som vill samma sak. Och så resor - Grekland och Portugal står i fokus i år. Har du ännu inte kollat in vårens nyheter: in och läs på hemsidan under "Nyheter 2010". När du ändå är där, glöm inte att läsa om fina mångsysslaren Cecilia Gustafsson som är ny "klient i fokus".

Jag har varit lite rutten på att blogga på sistone. Men jag har varit bra på en massa annat. Titta på Jacob Holdts fantastiska must-see USA-utställning på Louisiana, boka biljetter till landet i väst och skriva på allt annat utom bloggen. Jag har lovat mig själv att aldrig blogga av tvång, tror att vi alla vinner på det i längden.

Imorgon kör Wag Your Soul som sagt igång. Som alternativ till bio, hemmakväll eller tvättstugan viger vi en tisdag i månaden till själen. Olika teman varje månad. Jag föreläser, vi mediterar och ni frågar allt som ni vill veta om månadens tema. Vi startar med väl inkörda temat "mod" och fortsätter bland annat med kärlek, respekt, handlingskraft och disciplin.

För mer information, gå in och läs på hemsidan. Vi håller till på härliga Be Happy på Karlsgatan 3 i Helsingborg. Kostnad: ynka 100 kronor - för att så många som möjligt ska kunna vara med. Hoppas att få se dig där. Tack Ulrika Forsell på Be Happy för att du gör det här möjligt! Du är veckans ängel.

Kärlek, snöflingor och framgång.

Vi lär oss att älska något genom att älska det. Det går liksom inte att göra tvärtom - vänta på att inspirationen ska komma eller på att någon annan ska göra "rätt" så att de blir älskvärda - i våra ögon.

Det snöar. Små flingor singlar ner från skyn och jag övar på att tycka om det som jag inte tycker om. Vi lär oss att älska något genom att älska det. Människor och snöflingor. Först är vi kärleksfulla. Sedan agerar vi kärleksfullt. Och slutligen får vi kärlek. I den ordningen.

Det vi ser som framgång i våra liv idag kanske är det största misslyckandet imorgon och det vi ser som misslyckanden idag kanske vi kommer att definiera som vår största framgång om ett år. Varje misslyckande är en framgång och seger om vi lär oss något av det. Varje seger är ett misslyckande om vi inte lär oss något på väg upp emot toppen. Varje dag vi övar på att hissa snarare än att dissa, tycka om snarare än att ogilla är en seger. Vi behöver inte komma hela vägen fram, ledordet är öva.

Ögonen på dig.

Jag tycker om den lite absurda tanken på att någon iakttar mig hela tiden. Denna någon ser allt jag gör. Litet, stort, klokt och mindre klokt. Allt jag tänker, allt jag låter bli att göra och allt som jag hade kunnat göra snäppet bättre blir registrerat i en stor maskin och ut kommer mitt liv.

Varje litet steg jag tar, varje litet ord jag yppar och varje tanke jag tänker påverkar inte bara min kropps celler utan också de människor jag har i min närhet och inte minst - min framtid.

Betungande ansvar eller förmånligt wake up call, vi bestämmer. Om alla i hela världen visste vem jag var, om mitt namn och min nuna ve och fasa fanns i varje gudsförgäten blaska och om varenda kotte kunde se in i mitt vardagsrum, skulle jag då vara en stolt människa? Eller skulle jag vilja fila lite? Recept: do the "filing" nu och framtiden kommer att följa med åt samma håll.

Hundar, elefanter och väldigt mycket tålamod

Tankar är lite som hundar. Olydiga hundar. Du är ute och går med Sixten som drar som en vettvilling. Han får upp spåret på en fyrbent dam och agerar som om han är fullständigt bindgalen. Vad gör du? Jo, du sliter och drar för att få tillbaka Sixten till din sida. Du gör det igen. Och igen. Och igen. Till förbannelse.

Tankarna beter sig lite likadant. Du tänker på en sak, låt oss säga elefanter, och försöker hålla fokus på just elefanter. Men vips så sitter du och tänker på varför din stortå gör lite ont, vad du ska ge din morbror i födelsedagspresent och hur din semester ska ligga nästa sommar. Det är lite Sixten över det hela. Vad göra? Låtsas att du har ett mentalt koppel och kom tillbaka till elefanterna. Igen och igen. Och igen. Dag ut och dag in. Trägen vinner.

Om vi tänker på allt annat än elefanter när vi egentligen vill tänka på elefanter men kommer på oss själva med att vi inte gör det har vi kommit långt (hängde du med?). Målet är att fokusera på elefanter allenast, men vägen dit är lång. Det tar tid att lära Sixten att sitta och det tar tid för oss att lära om när vi vår vardag länge bestått av ett splittat fokus. Men - det går att lära gamla hundar att sitta och det går att lära oss tvåbenta att tänka knivskarpa tankar. Väldigt mycket tålamod och träning står på schemat både för Sixten och oss.

Om att glömma sig själv.

Varför mår en konstnär så bra när han målar, en kock så fint när han lagar mat och jag så fin-fint när jag skriver, coachar eller föreläser? Man skulle tro att det är så enkelt som att vi gör det vi älskar att göra, men min fasta tro är att vi mår bra för att vi är helt absorberade av det vi gör och således glömmer oss själva.

I den bästa av alla världar glömmer vi oss själva hela tiden. Inte som i smutsiga kläder och raggigt hår utan som i en fullständig närvaro, uppmärksamhet och ett totalt engagemang i det vi har mitt framför näsan - inte bara när vi gör det vi älskar att göra.

George Bernard Shaw sa "This is the true joy in life, the being used for a purpose recognized by yourself as a mighty one". Jag håller med och tackar för att du läser så att jag får glömma mig själv en stund.

Din är världen.

Jag blir påmind på Louisiana. Jag blir påmind när jag ligger och tittar på molnen som glider förbi på himlen. Jag blir påmind när Usain Bolt springer fortare än vinden. Världen är min. Inte ur ett ego-perspektiv utan ur ett "ju mer jag använder den desto mer kommer den att använda mig".

Världen var här först, så jag kan inte kräva något av den eller tro att den ska flytta sig bara för att jag vill fram. Däremot är det min skyldighet som en liten människa att göra något stort av tiden jag får vandra här. Stort som i att sprida mina vingar även när jag känner mig vingklippt, resa mig upp när jag faller och njuta av resan även när jag upplever att utsikten är tråkig.

Världen är vår, dagen är vår och vårt är också modet att "speak up" när vi egentligen inte vågar säga vad vi tycker när vi vet att det kan hjälpa någon att säga vad vi tycker. Världen väntar inte på oss, men det gör alla människor i den. Tar vi ett steg emot världen kommer världen att ta två steg emot oss.

Tänk om.

"What if there was no what if to what if about" - någon mer än jag som "what-if-ar" ibland? Tänk om x händer, tänk om x går åt skogen, tänk om jag blir sjuk, tänk om hon inte tycker om mig, tänk om... Ganska långrandigt tänkande och fullständigt meningslöst på exakt alla tänkbara sätt. Ja, det kan gå åt skogen hela rasket, men det är ganska idiotiskt att spela upp ett scenario i hjärnan innan det ens har hänt, och kanske inte ens kommer att hända. Och idioter, det vill vi ju inte vara, eller hur?

Snäppet mer konstruktivt är tänk om det blir ett fantastiskt år, en strålande resa, en perfekt hälsa, en jämn strid av framgångar utan slut, kassar med pengar som bärs in till din tron där du sitter och knaprar hallon (don't ask me why). Tänk om. Tänk om det är meningen att vi ska vara lyckliga, att du ska bli ekonomiskt och känslomässigt oberoende och att jag ska lägga ned mitt "what-ifande". Tänk om Livet alltid har en plan som är större och oändligt mycket bättre än vår egen och att det inte är vår uppgift att styra det som vi inte kan styra - livet självt.

Det sägs att "hur" inte är upp till oss. Bara "vad". Så - vad vill jag riktigt riktigt mycket? Förmodligen samma sak som livet självt eftersom livet bor i mig tillsammans med kraften att föra ut den i handling med de två ben jag utrustats med. Sitta på rumpan och vänta på guld och gröna skogar? Nej. What-ifa om det bästa tänkbara och sedan jobba samma rumpa av oss för att komma dit? Ja. Piece of cake. Precis som livet självt.

Rosa Parks, morfar Olle och Lyckan

December 1955 satt sömmerskan Rosa Parks på en buss i Montgomery, Alabama på väg till dagens arbete. När en vit man kom ombord förväntades hon resa på sig för att låta honom sitta bekvämt. Att Rosa vägrade trots att busschauffören krävde det blev starten på slutet för "segregerade" bussar och startskottet för den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Jag tänker: respekt. Och så tänker jag på hur ofta jag själv är en mes. Det finns så många tillfällen då jag hade kunnat vara mer rakryggad, mer utav en medmänniska och mindre av en vindflöjel. Min morfar Olle visste hur man levde med civilkurage och som finnig tonåring skämdes jag som en hund när han tog ton. Han hade modet att stå för sin mening även när det innebar en personlig risk och trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Respekt.

Min känsla är att det finns färre människor i dag än för 50 år sedan som ställer sig upp när den stora massan sitter ner. Det är lättare att titta bort än att se och det är lättare att inte lägga sig i än att bli obekväm. Såhär några dagar in på det nya året är det lätt hänt att lägga fokus på saker som handlar om Mig snarare än Oss. Jag vill gå ner i vikt, jag vill tjäna mer pengar och jag vill ha en bättre relation.

Jag tror att Lyckan finns 180 grader bort från Jag. Jag tror att Lyckan handlar om att ställa sig upp även om ingen annan gör det - bara för att det känns rätt snarare än bekvämt och om att lämna sin egen hjärna mer än ofta. Jag påminner mig själv om att mesar inte kommer längre än till foderbordet och önskar er en fin start på 2010.