Ask and you shall recieve

December månad i antågande och jag tänkte göra den till en frågemånad, dvs du frågar och jag svarar. Antingen skriver du frågan här på bloggen, eller så mailar du via hemsidan.

Så - passa på att hjälpa till att vinkla innehållet i den här bloggen så att det passar just dig och se till att få lite gratis coaching på köpet. :)

Jag vill också passa på att tala om att en del av vårens events nu ligger uppe på hemsidan. Fler nyheter är på  så kom tillbaka snart igen!

I dag är det Min Stora Dag

Jag gillar Skandia och numera ett gäng andra företag som låter sina anställda "volontära" på betald arbetstid. Tycker att det borde vara ett självklart inslag i varje organisation att ta sitt sociala ansvar, inte för att det "ser bra ut", utan för att det är det största "win-win" som går att skapa.

En volontär får kliva ur sin egen lilla värld och gå i någon annans mockasiner på andra sidan "det vanliga livet". Och den som finns på andra sidan får förhoppningsvis en medkännande individ med två stora öron eller händer som finns där på ett sätt som inte glöms på en kafferast.

I kväll ska jag få äran att genom stiftelsen Min Stora Dag träffa ett gäng barn som har en lite annorlunda bakgrund gentemot min. Idol är i Malmö och med lite tur så kommer både ett och två små flickhjärtan slå något snabbare när de får möta sina idoler live. Det är tack vare Claire Rosvall som stiftelsen finns i Sverige och jag är glad att få vara en liten mini-del av deras verksamhet. Bra tips på julklappar som håller länge finns på deras hemsida.

What is once well done is done forever

Huvudtanke ett: Att ingenting ska komma tillbaka och bita en i rumpan fem år senare. Huvudtanke två: Att ta tag i allt som behöver göras innan man blir tvingad av yttre omständigheter att ta tag i det.

Jag tror att de allra flesta människor har en strävan att göra ett riktigt bra jobb i alla sina angelägenheter, att inte låta saker hamna på hög och att se till att ord och handling stämmer väl överens. Ändå är det så lätt att något slinker emellan och hamnar på en mental "skav-lista" som medvetet eller omedvetet gör oss till lite mindre människor än vad vi skulle kunna vara.

Vad händer när man gör ett grundmurat åtagande att leva i integritet - det vill säga att inte ha något ouppklarat bakåt i tiden, att leva utifrån sina personliga grundvärderingar och att ta ansvar för allt som kommer in i livet en dag i taget? Om man lever ett liv utan utryckningar för att släcka bränder, med en vetskap om att man har gjort sitt allra bästa både kort- och långsiktigt?

Först och främst blir vi fria från rädsla. Fria från rädsla för att stöta ihop med någon som vi inte vill stöta ihop med, för att någon ska upptäcka det där som gjordes eller för att man ska få kritik för det som inte gjordes. Vi blir kanske mer intresserade av våra ideal snarare än av materiella framgångar. Vi kanske får en bättre hälsa och ett klarare sinne. Och vi kanske upptäcker att allt hänger ihop och att det är större än alla jordiska kickar att ha ett rent samvete och en vision som är betydligt mer storslagen än egots.

Gandhi sa: "Only give up a thing when you want some other condition so much that the thing has no longer any attraction for you, or when it seems to interfere with that which is more greatly desired". När vi gör oss fria från det som vi är rädda för att förlora, när vi automatiskt släpper det som är oviktigt till förmån för de höga idealen och när vi utför allt med fokus, eftertanke och närvaro försvinner halvmesyrer och suktandet för att få bekräftelse utifrån. Den inre känslan och vetskapen om att vi gör rätt utifrån våra egna ideal ger så mycket mer än en yttre kortsiktig belöning att den till slut förlorar all attraktion. Och så gör också önskan om att skjuta upp saker till morgondagen. What is once done welldone forever. is

If you can't go without, go within

Vi kan leva våra liv på två sätt: Antingen utifrån omständigheter, eller utifrån vår vision. Hur vi än väljer att leva har vi en tro. Antingen tror vi på kraften i omständigheter och materiella ting, eller så tror vi på kraften i vår vision.

Om man inte är nöjd med det man har finns det två sätt att förändra det. Antingen försöker man fixa det, eller så accepterar man det. När man accepterar och till och med älskar något, händer det i regel spännande saker. Det kommer något nytt och bättre i ens väg. Inte för att man önskade det, utan för att man visade universum att man var kapabel att ta hand om och vårda det man redan hade. Varför skulle "de" skicka mer om jag inte ens kan ta hand om det lilla?

Hur får man då ihop paradoxen att både acceptera och älska något som finns mitt framför näsan och samtidigt leva utifrån visionen? Jag tror att det är lite samma sak som med tillit och fotarbete. För att fina saker ska hända måste man ha tillit till att mirakel inte bara är möjligt utan naturligt. Men. Man kan inte bara sitta och vänta på att det ska ske, utan behöver röra på fötterna medan man hoppas. Så enkelt i teorin och så svårt i praktiken.

Hur vet man när man ska acceptera något eller förändra det och hur vet man när man ska ha tillit och släppa taget, och när man ska agera och göra allt i ens makt för att skapa något nytt? Jag vet inte. Jag önskar att det fanns en manual, men jag tror att det enda sättet är att gå inåt när man egentligen bara vill gå utanför sig själv och hitta svaren i någon eller något annat. För de finns där inne, speciellt när det inte känns så.

De bästa perioderna i mitt liv har inte alltid känts speciellt bra när de har pågått. Och de sämsta perioderna har vid en senare tidpunkt visat sig vara fantastiska. Ofta gör man inte något som är obekvämt om man inte är tvungen, eller har extremt starka drivkrafter och motivationsfaktorer. Det är först när det är stenar i maskineriet som man tvingas stanna upp och på riktigt fundera över vad som är viktigast, vad som är både akut och bråttom och vilken lösning som är både min och mitt högre jags - inte samhällets. Summa summarum: Kris är utveckling, inåt är den enda vägen och allt är inte som det ser ut eller känns just nu. Vi ser inte hela pusslet - och det är inte tanken att vi ska göra det heller.

Tack!

Jag vill niga och tacka alla som röstade på mig i Tidningen Levas utnämning av 2010 års 100 inspiratörer. Förra året blev jag "Årets driftiga inspiratör" och i år fick jag den otroligt fina utnämningen "Årets idealist".

Så - tack alla som kommit på Wag Your Soul-träffarna under året, tack alla som röstat i Leva och tack för att ni fortsätter att läsa mina ord så att jag har en anledning att skriva. Vill ni läsa hela listan på årets 100 inspiratörer så hittar ni den här.

Jag vill också tala om att vårens alla events är på väg, hemsidan kommer att uppdateras inom kort och vårens nyheter håller på att ta form.

På torsdag föreläser jag klockan 17 på SATS i Helsingborg på temat "Mod som väg till hälsa och välmående". Ni är väldigt välkomna om ni har vägarna förbi, annars hoppas jag att vi ses inom kort på annat håll.

10 frågor till Liberias Ellen Johnson Sirleaf

Afrikas första kvinnliga president Ellen Johnson Sirleaf får 10 frågor av TIME Magazine. Klok kvinna med kloka tankar. Vill du lära dig mer om Liberias väg till en kvinnlig president genom fredliga aktioner, se den fantastiska filmen "Pray the devil back to hell".

No hurry, no worry, no curry.

Jag vet inte så mycket om curryns hälsoeffekter, men stress och oro är garanterat upphov till mycket lidande i världen. Oro föder stress som föder mer oro som föder mer stress. And on it goes.

Stress och oro gör att man får svårare att skilja sanning från lögn, fakta från fantasi och moral från prestige. Den gör att man känner inbillad trygghet i det som är otryggt, osäkerhet inför det som evigt och rädsla istället för glädje inför förändringar.

Det sägs att hjärtat inte kan ha totalt rätt om hjärnan har totalt fel. Och vice verca. Bara genom att sammanföra själ och sinne kan vi bli trygga i både det yttre och inre. För det är roten man måste till för att bemästra oro och stress. Inga kalendrar eller fina kurser i time management kan laga något som egentligen inte är trasigt utan bara lite skevt. Bara ett radikalt skifte i och ifrågasättande av levnadssättet och värderingarna kan göra det.

Det behövs ingen professor för att tala om vad lösningen på stress och oro är. Det är bara det att villigheten att göra vad som krävs dag ut och dag in är svårfångad, samtidigt som de snabba "lösningarna" är så lockande. Vi vet alla hur man gör när man saktar ner, bokar in mindre, tar tid för det som är viktigast och svarvar fram kärnan av sig själv. Vi vet alla vad det innebär att leva sanningen, att ta steget och att leva i integritet. Vi vet alla vad som händer och hur man mår om man inte gör det.

Det är torsdag i dag och den perfekta dagen att påbörja en sak, tydliggöra en sak och avsluta en sak. Vi har alla gjort bort oss i livet, slösat bort liv och satsat på fel hästar. Det är inte det som gör oss till vinnare eller förlorare. Förloraren fortsätter att slösa bort liv genom att älta det som gick snett. Vinnaren lär sig något och lämnar det förflutna bakom sig för att stiga in i en ny värld.

Vi har alla två ljus som vägleder oss. Ett som lyser upp dagen när allt går bra och man ser nästa steg klart. Och ett som lotsar oss i mörkret när hopplösheten och tvivlet vill ta överhanden. Ljuset tar per automatik bort mörkret, och så fort vi vänder ansiktet emot ljuset snarare än oron och stressen så kommer det både att vägleda oss och lysa genom oss vidare till andra som behöver det.

Praise for the morning

Det finns få saker som i mina ögon är dåliga på morgonen. Jag älskar att få vakna, älskar att träna det första jag gör och älskar att ha en helt ren dag framför mig. Förstår att andra får samma känsla av kvällen eller natten då jag sover som bäst, men min peak-hour mellan 06 och 12 är svårrubbad.

Tror stenhårt på att så som jag startar dagen tenderar dagen att bli. Formen på mina rutiner varierar men det som alltid kvarstår är att jag har en rutin. Någon form av meditation, någon form av fysisk aktivitet, någon läsning och så en tydlig plan för dagen. Ju tydligare planen är, desto mer hinner jag med på kort tid. Ju djupare meditation, desto större känsla av lugn och stabilitet. Ju mer fokuserad träning, desto större fokus också på mina uppgifter resten av dagen.

Det är också svårt att känna sig stressad om dagen börjar med gott om utrymme. Frihet från att släpa träningskläder till jobbet, gott med en lugn frukost i magen och känslan av morgonstundens klara luft och tydliga intryck i sinnet.

Att kliva upp tidigt på morgonen kan också vara ett sätt att öva sig i disciplin. Inte så mycket för den tidiga morgonens skull som för styrkan i att gå emot kroppens impuls. Man får en ordentlig belöning när man väl är uppe i form av energi av solens rytm, och när den första kanske lite småögda kvarten är avklarad så är det svårt att se nackdelarna med en tidig start. Sommartid får man ta del av kvittrande fåglar, soluppgångar och nyspunna spindelnät. Vintertid kan det vara underbart att vara färdig för dagen när det ljusnar och att kunna "cocoona" när mörkret faller.

Dagens första tips för er som vill bli morgonpigga: Ta bort snoozefunktionen och kliv upp när det ringer. Gör det bara. En fot i taget på golvet och så in i badrummet. Andra tipset: Skapa en så härlig morgonrutin att du längtar och inte kan tänka dig att ligga kvar om ingen tvingar dig. Tredje tipset: Lägg dig en timme tidigare i en veckas tid och se om det blir lättare att kliva upp.

To do.

Att göra-listor. Hatade och älskade. Jag tror på korta, effektiva och viktiga listor. Meter upp och ner med göromål som varken är viktiga eller bråttom verkar väldigt dumt.

3 uppgifter per dag verkar smartare. Viktiga, meningsfulla, kreativa och tydliga uppgifter, som lämnar en känsla av rak rygg och en natts god sömn efter sig. Avsaknad av "lull", frihet från påtvingade måsten och en genuin känsla av att det här vill jag göra för att känna mig stolt och för att vara på god väg emot att bli den människa jag vill vara. Testa Now Do This om du föredrar dator framför papper och penna. Läs Zen Habits artikel "The minimalist's guide to cultivating passion", eller läs "The Four Hour Work Week" av Tim Ferriss.

Varför listor och varför vara produktiv över huvud taget? När vi är 102 och tittar tillbaka på vårt liv vill vi förmodligen inte se år som slösades bort på "ingenting". Fokus på rätt saker en dag i taget är motgift. Om vi vet vad vi måste "hinna med" innan vi lämnar jorden är det väldigt lätt att veta vad som ska plitas ner på listan. Antingen "sväljer vi den fulaste grodan först" (bok av Brian Tracy) för att få energi till de lite mindre uppgifterna, eller så låter vi de små ge kraft till de större. Ju mer vi fokuserar desto starkare blir vi i vårt fokus, precis som vilken muskel som helst. Ledord: do.

What goes up must come down

Och också: "What goes down must come up". Är man ett fan av starka känslor och känner sig som allra mest levande i topparna och dalarna, låter detta förmodligen så tråkigt att klockorna stannar. Och - kriser är utveckling, liksom en exalterad känsla av att något går rakt uppåt och framåt. Men, ofta sker det på bekostnad av sinnesron, närvaron och den stillsamma lyckan.

Jag förundras ofta över att vi lever livet åt fel håll. När vi är unga har vi all fysisk energi, en härligt blåögd naivitet och en känsla av odödlighet. Men, vi kanske inte riktigt har landat i oss själva. När vi sedan blir gamla och kloka så har vi inte samma fysiska energi att föra ut visdomen i handling vilket för mig är ett mysterium. Vad tänkte "de" som kom på att det ska vara så här?

Gamla kloka gubbar och gummor har ofta heller inget behov av att synas och höras och är i de allra flesta fall befriade från rädslan att vara sig själva. Kanske lever de utifrån sett stillsamma liv, men jag är ganska säker på att de steg som tas är mer värdefulla, mer genomtänkta och mer styrda av värderingar än behov. Om gubben eller gumman i fråga inte valt att bli bitter för allt som inte gjordes eller som gick snett det vill säga.

Det är ganska skönt att vara stillsam och inte springa på alla bollar. Dock tror jag att det nästan är ett måste att göra det en period i livet för att se vad man inte vill ha och för att inte riskera att bli en sur-gumma som glömde ungdomen på äldre dagar. Kanske får man färre kickar och mindre adrenalin när man håller en mer jämn och stabil livskurva, men man vinner garanterat tillbaka sinnesron, den inre rösten och vetskapen om att man inte behöver ropa högst för att finnas eller synas. Tvärtom.

A som i annorlunda

Det verkar finnas både en skräck inför och en längtan efter att vara "annorlunda" i vårt fina svenska samhälle. Å ena sidan vill vi gå vår egen väg och göra det hjärtat säger att vi ska göra, å andra sidan vill vi inte bli för konstiga så att vi hamnar utanför på något vis.

Vad är egentligen skillnaden? De handlar båda om att göra det jag vill, för min skull och för mitt eget bästa - att vara lagom annorlunda. Sedan spelar det inte så stor roll om man är lokalvårdare, läkare, musiker eller globetrotter, det är inställningen som gör oss annorlunda - eller unika. Ett annorlunda liv är ett äkta liv, ett liv som levs utifrån integritet och en längtan efter att göra gott och att ge, nästan på gränsen till självutplånande. De "stora" människorna i historien hade inga stora egon, bara stora visioner för mänskligheten.

Skillnaden mellan oss och Gandhi eller Buddha, är inte endast omständigheter eller valmöjligheter. Den stora skillnaden är deras sätt att inte ha något annat i sina liv än det verkligt viktiga, där vi kanske nöjer oss med en halvmesyr. Starka ledstjärnor befriar oss från egot som vill att vi ska verka annorlunda eller unika, och skalar av oss in på bara kroppen till vår äkta unika kärna som inte kan förställas eller förbättras. En kärna som lyser på avstånd och som talar utan att öppna munnen.

Hur gör man då för att lösa paradoxen av att sluta försöka bli unik för att bli det? Kanske yoga hjälper för någon. Biografier av "stora" män och kvinnor någon annan. Någon kanske hittar hem i meditation, skrivande eller någon form av ideellt arbete. Vissa kanske blir "renade" av att bo ensligt nära naturen och träden, medan andra känner sin strålglans mitt i smeten där människorna agerar skog. Det enda gemensamma för oss alla är att vi inte kommer undan reflektion och tid för att vända uppmärksamheten inåt, oavsett vilket sätt man väljer att göra det på. Där inne finns alla svar, och de väntar på att bli sedda precis som vi kanske väntar på att bli sedda av "världen". Och när vi har sett och känt svaren inom oss så försvinner automatiskt längtan efter att "bli" eller "vara" någon, till förmån för vår unika personlighet som aldrig kan förställas.

Peoplepleasing när den är som bäst

Att peoplepleasa för att man inte vågar visa sitt riktiga jag eller för att man är rädd för att bli avvisad eller bortstött om man säger vad man tycker och tänker är not good.

Att peoplepleasa för att man har insett att det är roligare att göra någon annan glad än en själv är betydligt bättre. Ofta blir man faktiskt gladare av att göra någon annan glad än att göra sig själv glad. Men det tar också ofta emot hiskeligt mycket att göra det när man fastnat i någon form av självömkan eller "offerkofteri".

För att kunna peoplepleasa på "rätt sätt" krävs det en stabil bas att stå på i form av självkänsla, sunda värderingar och självrespekt och en inre oas att bege sig till när det stormar i det yttre. Kampen om vem som har rätt respektive fel är aldrig kul, däremot kan det vara ytterst roande att se sig själv bryta mönster och säga "Jag tar disken älskling, gå och lägg dig på soffan du" när ni i veckor har fajtats om vem som "borde" diska. Speciellt om man har en känsla av att man har diskat för kung och fosterland de senaste månaderna.

Nya mönster ger en ny relation till andra människor, men framför allt till en själv. Den jag pleasar mest när jag peoplepleasar andra är mig själv. Det enda jag behöver göra är att hitta ett mönster eller ett beteende där jag tycker mig vara lite smått utnyttjad, oälskad eller osynlig. Och sedan se till att i samma situation ge bort precis det som jag själv längtar efter till den som jag skulle vilja ha det av. Resultat: Två människor som lyfts till en högre nivå och en känsla av att saker och ting bara är omöjliga tills man har bevisat motsatsen.

8 vanliga steg till ett ovanligt liv

Bästa boken (enligt mig) för oss som är intresserade av meditation och själsliga frågor: "Meditation" av den lille nu avlidne professorn med de vackra ögonen: Eknath Easwaran. Det är en av de böcker som betytt allra mest för mig och som jag fortfarande läser regelbundet för att bli påmind. Kort resumé kommer här! Ta det du vill ha och släng resten i närmsta papperskorg - det finns inget rätt eller fel.

1. Meditation: 30 minuter samma tid varje morgon, ett väl ventilerat rum, en rak rygg och upprepande av en passage/text som man själv väljer. Ju större innebörd i passagen, desto större liv. Jag brukar använda St Francis prayer eller någon liten text av Gandhi eller Moder Teresa. Själva meditationen består av att träna sinnet genom att hålla fokus på att upprepa texten långsamt tyst för sig själv. Kommer man av sig börjar man om från början och varje halvtimmesperiod som man sitter ner är en seger trots att man i början kanske inte kommer igenom hela texten en enda gång.

2. Mantra: Ett ord som upprepas tyst för sig själv under dagen, men utan att sitta stilla ner. När man ska somna, när man står i kö, när man är ute och går eller när man är arg, stressad, exalterad eller ledsen. Jag har valt Gandhis mantra "rama" för att det ger lite extra kraft att veta att många "stora" människor har använt och använder det. Viktigast är att det är ett stort ord med en stor innebörd.  

3. Sakta ner: Prata långsammare, röra sig långsammare, andas långsammare, diska långsammare eller älska långsammare. Huvudtanken är att sakta ner allt i livet för att slippa fatta förhastade beslut, för att få en stabilare bas att stå på och för att bli en lite mer närvarande varelse.

4. Riktat fokus: Att göra en sak i taget och att slutföra det första innan man börjar med det andra. Det viktigaste först och så ett helhjärtat fokus på det tills det är dags för nästa aktivitet. När man sopar golvet så sopar man golvet, när man skriver så skriver man och när man äter en påse chips så äter man en påse chips. Motsatsen till multitasking.

5. Träna sinnena: "Taste lies in the mind, and the mind is yours to change" - kärnan av ordet disciplin. Går ut på att följa kroppens äkta behov snarare än sinnenas njutning och att öva upp förmågan att välja och göra det rätta snarare än att följa första bästa impuls. Sker genom övning: En kopp kaffe istället för tre, diska nu istället för sedan eller göra det på att göra-listan nu och inte imorgon.

6. Sätta andra människor först: Svårt i dagens ego-samhälle där vi lärt oss att alltid prioritera oss själva först och främst. Frågan är hur vi mår om vi börjar tänka lite mer på andra än oss själva? Och då självklart med en grund av meditation och sunt leverne som vi alltid kan hämta kraft ifrån. Vi kan aldrig tänka oss fram till lycka utan den smyger på oss när vi glömmer oss själva, precis tvärtemot vad många tror är vägen till lycka.

7. Själslig gemenskap: Att ha ett gäng människor med samma livsfilosofi där man kan hämta och ge kraft och få en känsla av äkta hem. Kan se ut på många olika sätt, men kärnan är alltid äkthet, ärlighet och öppenhet och en frihet från tillgjorda utsidor. Man vet när man har hittat rätt och till dess är det klokare att vandra ensam än att kliva in där man inte hör hemma.

8.  Läsa klok litteratur: Vad menar man med "klok"? Ju oftare man läser en klok bok desto mer får man ut av den. Den tar aldrig slut och ger oss en känsla av hem. Det bästa alternativet om man inte har hittat en äkta själslig gemenskap. Gå till så ursprungliga källor som möjligt i litteraturen och prova tills det "klickar" i dig. Ett fantastiskt sätt att få tillgång till flera tusen år gammal visdom utan att röra sig ur fläcken och utmärkt för en daglig påminnelse.

Så hittar du och följer din ledstjärna

1. Lär dig skillnaden mellan positiv och negativ förnekelse. Positiv: Du ser problemen men låter dig inte styras av dem. Du vet att det alltid finns en lösning som är både bättre och större än du. Negativ: Du vägrar att titta på dina fel, brister, problem och beteenden och hoppas att tiden ska läka eller lösa det som inte är tidens uppgift att läka eller lösa.

2. Låt dina personliga grundvärderingar bli kristallklara, dvs det som inte bara är viktigt utan allra viktigast för dig för att du ska må optimalt och ha tillgång till hela din kapacitet. När känner du dig allra mest som dig själv? Vad brukar du få komplimanger för? Vad tyckte du om när du var liten? Vad måste du ha i ditt liv för att känna dig stark och fri? Frihet? Variation? Kreativitet? Glädje? Trygghet? Meningsfullhet? Äventyr? 3-5 stycken som är murade i cement och du har lätt att fatta de stora besluten i livet.

3. Skala bort allt som inte är du. Allt. Bestäm dig för att göra en storstädning och skrid sedan till verket. Städa ditt hus eller lägenhet och behåll endast det du både älskar och använder. Rensa bort meningslösa aktiviteter, beteenden och böcker. Gör dig fri från umgängen som begränsar dig (och släpp samtidigt dem fria att hitta sin nya flock) och titta dig själv i spegeln och fråga om du har glömt något. Var radikal och vet att det är först när vi går riktigt djupt som vi kan gå riktigt långt.

4. Rita en cirkel på ett papper. I cirkeln skriver du ner allt som du vet till 100 % att du kan stå upp för dag och natt, vinter och sommar. Allt som du skulle kunna dö för och allt som du känner en självklar glädje och ett genuint engagemang inför. Börja sedan fokusera din tid och energi på det som hamnade i cirkeln. Det som hamnade utanför kommer att falla bort av sig självt när du har fullt upp med det som är viktigast.

5. Se till att du har sanningssägare med stora hjärtan i ditt liv. Ingen människa är en ö och vi behöver människor som vågar säga vad de ser, hör och observerar. Inte en chef som du ber om tillåtelse från, utan en spegel som ser till ditt bästa och således också vill hjälpa dig att bli fri från "tics".

6. Börja vandra. Ibland blir man tvungen att vandra en bit på egen hand, men vi kan vi lita på att det dyker upp kloka medresenärer längre fram - så länge vi inte ger efter för impulsen som säger att "vad som helst" är bättre än "inget". Vet att du är på rätt väg, lita på din inre stjärna och ta kavata kliv som manifesterar den du skulle kunna vara.

Ledstjärnan som gör dig till stjärna

Det är först när vi blir fria från önskan att bli en stjärna som vi kan bli en. Det är först när vi har en ledstjärna som inte handlar om oss som vi kan få ett riktigt meningsfullt liv. Det är först när vi minns vilka vi var som barn som vi kan börja göra oss fria av den vuxenhet som inte stämmer överens med vår sanna mogna väg.

Livet handlar inte om att lära oss så mycket som möjligt, utan om att göra oss av med så mycket av möjligt av det som vi har lärt oss. När vi har skalat bort allt som inte är vi kommer vår ledstjärna och livssyfte att lysa klart. Skillnaden mellan oss och Gandhi, Buddha eller St Francis är inte möjligheter, tajming eller tidsålder, utan deras avsaknad av och avståndstagande från allt som inte var en ledstjärna i deras liv. För Gandhi var ledstjärnan ickevåld, för Buddha upplysning och för St Francis att göra gott för djuren och för de fattiga. Enkelt i teorin, inte lika lätt i praktiken.

Att skala bort snarare än att lägga till, att förenkla snarare än att göra mer komplext och att fokusera på att ge snarare än att få är vägen till ledstjärnan. Den finns redan inom oss och kommer så att förbli där tills vi är redo att upptäcka och leva den. Att leva kreativt handlar inte alltid om uttryck, utan lika mycket om att skapa ett inre som är fruktbart, ljusstarkt och levande. Att låta allt meningslöst i livet få mindre och mindre plats till förmån för det viktigaste och sedan uttrycka det som för evigt står skrivet i sten inom oss. Då blir vi inte bara stjärnor, utan också ledstjärnor för någon annan tills de har hittat sin egen.

Holistic Training Camp i Portugal - tack allihop!